Vissa böcker önskar man ju inte skulle behövas. Men det gör de. Som Gro Dahle och Svein Nyhus Bläckfisken om övergrepp (och deras Den arge om misshandel) som jag läste härom veckan. Och som Stig.
Mina barn är ju för stora för bilderböcker nuförtiden. Jag däremot har inte kommit upp i den åldern än…
Det är nog kanske inte riktigt meningen att 40-åriga blödiga mammor ska sitta och snyfta över Stig och alla som känner en Stig, alla som haft en Stig i sina liv. Det är nog meningen att andra ska läsa och ta till sig, känna tillhörighet. Men det ena utesluter ju inte det andra, och Stig är en av mina bästa böcker på länge. Så himla hemsk och fin och hoppfull och nattsvart och vacker.
Alltså livet ändå, vi behöver hjälp att begripa så vi kan berätta om det för barnen. Och ur det perspektivet är det kanske inte helt fel med mammor som snyftar sig igenom en bilderbok ibland då och då. Jag känner i alla fall att jag förstår lite bättre, att verktygen blivit några fler.
Men jag önskar fortfarande att Stig inte skulle behövas. Att barn inte skulle dö.
[su_note note_color=”#dafdf5″]
STIG
Författare: Annica Hedin, Illustratör: Per Gustavsson
Förlag: Rabén & Sjögren 2018
Köp den t.ex. här eller här.
Andra som skrivit om boken: Romeo and Juliet[/su_note]