Söndagsvägen av Peter Englund

Jag kopplar upp mig mot min gamla historikerpersona när jag läser den här boken. Det beror naturligtvis på att Peter Englund är den person som inspirerade mig att bli just historiker en gång i tiden och för att han varit en förebild i historieskrivandets vedermödor genom många akademiska år. Men det beror också på att Peter Englund angriper denna bit av nutid som den historiker han är, jag tycker om det och jag sympatiserar med författaren så väldigt mycket. Jag har stor respekt för viljan att lämna den riktigt gamla historien bakom sig en stund och ta tag i något mer nutida, något man själv känner igen, för att det är bekant och för att man inte bara är hänvisad till papper i arkiv. Och så visar det sig ändå att man är hänvisad till papper i arkiv, för att människor glömmer och dör…

Berättelsen om dådet på Söndagsvägen är berättelsen om Sverige i en brytningstid, det är ett samhälle under 1960-tal som ännu inte blivit vårt men är på väg. När Kickan Granell mördas i sitt barndomshem är det ett obegripligt brott, en våldshandling riktad mot ett helt samhälle.

Gärningsmannen gäckar polisen, men visar sig till slut vara en tvättäkta incel-man anno 1965. Han är verkligen osannolikt märklig och obehaglig. Vi får lära känna poliserna under utredningens gång och följa dem över rättegång och efterspel. Om det är någon jag saknar här så är det Kickan. Hon är och förblir ett offer och inte mycket mer. Som historiker förstår jag långsamt att det är så det måste bli om man inte ska ge sig på att fabulera, det finns inte mycket att gå på. Jag sökte mig en gång till rättegångsprotokoll för att få höra ”mina kvinnors” röster i min forskning, visst tänker man att det ska finnas mer i det moderna samhället, men Kickan får förstås inte ens uttala sig vid en rättegång. Kickans röst ska aldrig höras. Det är också en tragedi.

SÖNDAGSVÄGEN: BERÄTTELSEN OM ETT BROTT
Författare: Peter Englund
Förlag: Natur & Kultur (2020)
Andra som skrivit om boken: Stories from the city, stories from the sea, I hyllan