Tematrio om sex

I denna veckas tematrio ber Lyran oss berätta om tre böcker med minnesvärda sexskildringar. Tragiskt nog kommer jag först bara på riktigt dåliga exempel. Det är uppenbarligen svårt det där med sex…

Jag har läst en hel del Harlekin-böcker under min tonårstid och där finns det ju en viss mängd sex. Dessutom rätt stereotyp och trist skildrad sex. Männen styr och kvinnorna följer. Ofta var det så pinsamt dåligt att jag helt enkelt hoppade över de sidorna… Det är möjligt att det existerar bra harlekinsex också men jag kan inte minnas att jag stött på någon (vilket kanske också kan förklaras just med att jag hoppade över dem ;)).

I Philip Roths Envar störde jag mig en del på sexskildringarna. Jag tror att det var för att det var för att de kom så plötsligt och rakt på och för att det var så brutalt och naket. Jag tänker främst på bilden av huvudpersonen och hans sekreterare på kontoret. Jag störde mig som sagt men samtidigt tror jag att det var en viktig pusselbit för att förstå situationen och karaktären. Så sammanfattningsvis: jag gillar det inte men förstår dess funktion…

Mitt sista exempel avviker nog en del från ämnet för jag minns inte om det förekom sex överhuvudtaget i den här boken. Men jag måste få framhålla det erotiska i Anne Rices En vampyrs bekännelser. Hon lyckas verkligen skapa en förtätad stämning av sex och erotik genom hela boken utan att ta till riktiga sexskildringar. Vampyrer är väl per definition impregnerade av erotik (The Strain-vampyrerna undantagna) men få lyckas få till det som Anne Rice. Vore det inte för henne och hennes Lestat så hade vi nog inte haft någon våg av tonårsvampyrer inom ungdomslitteraturen och filmerna. Och det kan man ju i och för sig tycka lite allt möjligt om…

Envar

Philip Roths roman Envar började jag läsa redan i höstas – som en del av mitt miniprojekt att försöka läsa i alla fall några av de författare som vanligen nämns i nobelprisdiskussionerna. Trots att jag tyckte att boken var väldigt gripande la jag undan den när den stora läströttheten drabbade mig någonstans i november. Men nu har jag tagit tag i den igen och läst ut den i ett huj. För lättläst är den men verkligen inte lättsmält.

Envar handlar om en man som ställs inför åldrandets oförsonlighet. Vi får, genom hans egna minnen, se hur livet gestaltat sig från barndomen via vuxenheten och till slutstationen som visar sig vara ett pensionärs-“paradis” vid havet. Det är en djupt olycklig och rädd man vi möter. Han vill inte dö men inte heller leva det liv han utstakat åt sig. Romanens huvudperson har levt sitt liv som den traditionelle (amerikanske) mannen med stort M. Han har överträffat föräldrarna i ekonomisk rikedom, uppnått yrkesmässig framgång, haft tre fruar, fått tre barn och så alla dessa erövringar han gjort… Och ändå (eller mer troligt på grund av det) finner han sig på ålderdomen totalt ensam och fylld av ångest, ånger och saknad.

Titeln är välvald då Roths roman talar till vem som helst av oss. Huvudpersonen är inte himlastormande sympatisk och har gjort några direkt osympatiska livsval men han är en människa och en ytterst mänsklig sådan. Och vem har inte valt fel? Även om man inte valt de vägar som mannen i Envar väljer så är detaljerna mindre viktiga. Jag upplever att Roths bok handlar om hur vi alla förr eller senare måste möta oss själva. Och att det inte är så vackert alla gånger. Sammanfattningsvis måste jag säga att Roth har skrivit en bok som är såväl läsvärd som smärtsam. Dessutom har han övertygat mig om att det kan vara värt att tänka över sitt åldrande medan man fortfarande har en tid kvar dit.

Bokfrågornas ABC 15

Idag har Lilla O kommit fram till just bokstaven O med sina ABC-frågor. Såhär ser mina svar ut:

Ännu ett bokpris den här veckan, ett endast för kvinnor Orange Prize for Fiction som delats ut sedan 1996. Vet du något om priset? Har du läst böcker av någon pristagare? Är det bra med ett pris för kvinnliga författare? Jag har hört talas om priset men har ingen särskild koll. Pinsamt nog har jag inte läst en enda av vinnarna och inte heller särskilt många av de övriga författarna på shortlistorna.

Berätta om en bok som du tyckte mycket om, trots att du inte trodde att du skulle gilla den. En oväntad favorit alltså! Jag måste säga att Håkan Nessers Maskarna på Carmine Street var en väldigt trevlig överraskning. Jag har läst någon av hans deckare och tyckte väl då att den var ok men inte mer. Sen har jag hört så mycket negativt om hans senaste böcker att jag inte alls trodde på Maskarna… men jag hade underbart fel.

Jag är inget fan av Peter Harrysson, men tänker ändå sno ett av hans favorituttryck. Jag vill att du berättar om en bok som var olidligt spännande! Skulptrisen av Minette Walters minns jag som verkligt olidligt spännande. Sådär så att man till slut vill lägga den ifrån sig för att inte bli galen av all spänning men där man ändå sitter kvar och läser och läser för att se hur det går. Dessutom kommer jag ihåg slutet som så infernaliskt att jag fortfarande ryser när jag tänker på det.

4. Och slutligen vill jag höra om en bok om ett mindre trevligt ämne. Har du läst någon bok om otrohet som du tycker är bra? Jag läser just nu Envar av Philip Roth som handlar en hel del om otrohet och vad den kan göra med ett liv. Eftersom jag inte har läst ut den ännu så kan jag inte uttala mig tvärsäkert men jag är ganska säker på att det är en bra bok 😉

Kandidaterna

envarJag har inte läst något av Herta Müller och är ju inte särskilt förvånad över det. Jag som annars inte brukar ha hört talas sånger av Mihyar från Damaskusom nobelpristagaren är glad att ha känt till namnet i alla fall. Sen ser jag nog priset lite mer som en inbjudan i ett författarskap än som en tävling där det gäller att ha koll. Men nu har jag tagit ett radikalt steg för framtida nobelpris. Jag är rätt trött på att inte ha läst någon av alla dem som återkommer på listan över kandidater år efter år så nu har jag bestämt mig för att göra något åt det. Så när alla andra lånade och köpte Herta Müller igår bar jag hem en bibliotekskasse med Amon Oz, Adonis och Philip Roth (och hemma ligger redan högoddsarna Joyce Carol Oates och Margret Atwood och väntar). Det ska bli spännande att få bekanta sig och kanske bilda en uppfattning inför nästa år. Jag återkommer med intryck och åsikter. Glad fredag!