Den godhjärtade Jesus och Kristus bedragaren

Jag är en människa med en hel del avvikande intressen. Jag älskar exempelvis att fylla i enkäter och är, som många vet och vissa är ganska trötta på, rätt så besatt av vampyrer. Och så är det det här med religiösa myter… Just nu plöjer jag exempelvis Neil Gaimans Sandman Library och njuter av alla referenser till myter från världens alla hörn. Mitt intresse för just vampyrer kan nog också kopplas hit liksom min i alla fall tidigare ganska allvarliga faiblesse för framförallt fallna änglar. Ofta är det berättelserna i sig som tilltalar mig och det mystiska som samlats runt dem. Det är i det sammanhanget man ska se min läsning av Philip Pullmans Den godhjärtade Jesus och Kristus bedragaren.

Baksidestexten på boken är kort och koncis –  ”Det här är inte ett evangelium” står det och sen inget mer. Prick på, för det här är verkligen inget evangelium utan snarare berättelsen om en berättelse. Det är inte förkunnelsen om Jesu liv och lidande utan förkunnelsen om hur en berättelse föds, skapas och ständigt omskapas. Frågorna Pullman ställer är intressanta och viktiga, inte bara i relation till religion utan till allt som berättas och som vi hör eller läser som sanning. Hur skapas en berättelse? Vad är sanning och vem bestämmer den? Vad får det kosta att skapa den perfekta berättelsen?

Pullman ger inte själv några direkta svar utan nöjer sig med att starta en tankeprocess hos läsaren. Denna oerhört smart skrivna bok är egentligen en rak berättelse om Jesus och Kristus och de händelser vi redan läst om – liknelserna, miraklerna, korsfästelsen, uppståndelsen… Författaren argumenterar egentligen aldrig utan låter framförallt Kristus fyllas av tvivel och diskutera vissa frågor men de djupare diskussionerna lämnas till läsaren vilket gör mig glad. Jag är inte omedveten om att Pullman med all säkerhet har en agenda och att denna troligen innefattar en stor dos av religionskritik men jag upplever det ändå som att det här är en författare och en bok som tar läsaren på allvar och med tillit lämnar de stora frågorna obesvarade. Den godhjärtade Jesus… lämnar mig med en hel hög intressanta frågor som kommer att räcka länge.

PS: låt inte min inledning skrämma er, också den som är ganska ointresserad av religiösa myter och religion över huvud taget kan ha stor glädje av denna bok just för att den berättar mer än den utger sig för att göra. Det är mer en bok om stora universella frågor om sanning och berättande än en bok om religion DS

~Leopard förlag, 2010~