Ett historiskt ögonkast på kvinnors makt och så några lästips

Kvinnor och makt. Jag vet lite om det, har forskat mig till det och skrivit en avhandling om kvinnors makt i lokalsamhället under 1700- och 1800-tal. ”Sjukt spännande” tänker du nu måhända sarkastiskt, men det är det faktiskt och jag kan aldrig få nog av att fördjupa mig i ämnet.

Härom veckan skrev jag om Hallie Rubenholds Fem kvinnor som handlar om undanskymda kvinnors vardagsliv och när jag läste den tänkte jag mycket på Mary Beards korta, koncisa och glasklara Kvinnor och makt. Ett manifest. Det är en historisk genomgång av tystandet av kvinnliga röster. Eftersom Mary Beard är professor i antikens historia är det dit hon söker sig. Sen använder hon sina hundra sidor till att dra tydliga linjer mellan Odysséen, Shakespeare och dagens politiska klimat, och twitter icke att förglömma. Det är väldigt snyggt gjort och mycket klargörande. Själv var jag betydligt mycket mer mångordig i min avhandling och inte drog jag i trådarna till nutiden heller (förutom i mitt eget huvud förstås). Men jag konstaterade i alla fall att visst innehade vardagens kvinnor någon form av makt ”förr i tiden”, de kunde bara inte inneha samma sorts makt som männen (och naturligtvis var den makt de hade tilldelad dem av en patriarkal samhällsstruktur). Och deras röster lyssnades sällan på, annat än om de talade om kvinnoangelägenheter, vilket de gjorde i min undersökning som handlade om rättegångar i barnamordsfall. Där öppnade de vardagliga männen knappt munnen. Kvinnorna vittnade, domaren dömde, de anklagade kvinnorna förlorade huvudet och livet gick vidare.

Vill du läsa tre bra böcker om det här med kvinnor och makt rekommenderar jag Kvinnor och makt av Mary Beard, Namnens hus av Colm Tóibín (som behandlar berättelsen om Electra och Clytemnestra något annorlunda i relation till hur den framstår i original och hur den beskrivs i Beards bok) och Män förklarar saker för mig av Rebecca Solnits. Skulle du få för dig att du vill läsa min avhandling så hittar du den här.


En version av det här inlägget publicerades på Kulturkollo i mars 2019, du hittar det inlägget här.

Bild (som jag valt eftersom kvinnors makt i förgången tid inte sällan härletts till deras innehav av nycklarna till exempelvis visthusboden) från Freeimages

Hopp av Rebecca Solnit

Allt handlar om perspektiv. När jag förtvivlar inför samtiden har jag ofta tappat sammanhanget. Det är på många plan illa nu, men mycket har ju faktiskt också blivit bättre.

Rebecca Solnit skriver kraftfullt. Jag minns fortfarande hur jag nästan slogs till marken av Män förklarar saker för mig. Här, med Hopp, lyfts jag snarare mot himmelska höjder. Jag blir så lycklig av att läsa hennes funderingar om folkliga rörelser, revolutioner och kraft. Om förändring och titelns hopp. Helt uppfylld blir jag.

Det är också fint att påminnas om den tid hon skrev boken i. Jag minns hur jag själv var helt förtvivlad över att George W Bush blev omvald som president, hur han var den värste president jag kunde tänka mig. Det var tider det…

Solnit skriver att när vi drabbas av förtvivlan är det ofta så att hoppet förlamats. Så kan jag ofta känna, att något i mig frusit till is, det kan vara hoppet. I dagar som dessa rör det dock på sig, det vaknar igen. När jorden skakar under våra fötter så som jag känner att det gjort med #metoo-styrkan i höst. Bara att kunna tänka tanken att det kan vara nu patriarkatet rämnar är svindlande, bara tanken väcker hoppet. Jag vågar hoppas på en bättre värld för oss alla (för självklart vinner också männen på att patriarkatet faller). Det är en fantastisk känsla, jag har saknat den.

[su_note note_color=”#dafdf5″]
HOPP
Författare: Rebecca Solnit
Förlag: Ordfront (2017)
Översättare: Helena Hansson, originaltitel: Hope in the dark – untold histories, wild possibilities
Köp den t.ex. här eller här.[/su_note]

Boken och hoppet är en av de 31 bra saker jag skriver om under december 2017. Alla bra saker hittar du här.

Män förklarar saker för mig

man-forklarar-saker-for-migJag kan bara säga att det här är den allra bästa bok om feminism jag läst. Den borde vara kurslitteratur på alla universitet på typ alla kurser, för att beskriver samband så bra. För att den synliggör galenskapen.

Jag skrev på twitter att Män förklarar saker för mig inte bör läsas på tåg eftersom den framkallar så många tårar och såna mängder vrede. Men jag följde inte mitt eget råd utan läste boken på en resa mellan Stockholm och Karlstad. Tre timmar av omkullkastande, uppenbarelser och kamplusta.

Män förklarar saker för mig börjar med alla dessa män som känner en överväldigande behov att förklara saker de inte begriper för kvinnor som ofta begriper det bättre. Som när Rebecca Solnit får en föreläsning om hennes boks förträfflighet från en man som inte läst den och vägrar begripa att hon skrivit den. Eller som den där politikern som menade att kvinnokroppen är så konstruerad att ingen kan bli gravid vid våldtäkt… Sen fortsätter boken naturligt in i våldets värld, våldtäktskulturens (som hon beskriver så himla bra!) vidriga verklighet. Hon visat hur kvinnor inte lyssnas på, hur strukturerna faktiskt ofta är osynliga och måste synliggöras. Hur galet det är att fokus ofta hamnar på att “inte alla män” slår istället för på det faktum att alla kvinnor påverkas av att vissa män gör det. Alla kvinnor lär sig att inte gå ut på kvällarna utan sällskap, att (inte) klä sig på vissa sätt, att ha nycklarna redo i handen ifall de skulle behövas som vapen vid en attack. Det har jag själv lärt mig i någon av tjejtidningarna jag läste som tonåring. Borde vi inte göra något åt problemet istället? Som att sluta lägga ansvar och press på offer och tänkta offer, som att bygga offentliga miljöer som motarbetar utsatthet?

Jag blir så ledsen av den här boken, för att den visar hur lång vägen är som vi har kvar att gå, för att människor faktiskt dör i det här kriget varje dag, för att det måste utkämpas fortfarande. Samtidigt blir jag glad över vad som faktiskt uppnåtts och att vi som Solnit påpekar inte behöver gå vägen själva, vi har sällskap av män, kvinnor och andra som vill göra världen bättre. Till slut kommer vi väl fram vill jag hoppas.

Jag glömde säga att Solnit typ tillber Virginia Wolff också.

[su_note note_color=”#dafdf5″]
MÄN FÖRKLARAR SAKER FÖR MIG
Författare: Rebecca Solnit
Förlag: Daidalos (2015)
Översättare: Helena Hansson, originaltitel: Men explain things to me
Köp t.ex. hos Bokus och Adlibris.[/su_note]