Framtidens arab är Riad Sattoufs självbiografiska skildring av en uppväxt i Libyen, Syrien och Frankrike. Det är en svit tecknade böcker, tre till antalet (jag har läst två än så länge).
Jag tänker ofta på Marjane Satrapis mästerliga Persepolis när jag läser Framtidens arab, och det är ett gott tecken. Framtidens arab är också skildringen av en uppväxt så olik det mesta annat jag läst att jag tvingas tänka och lära mig. Jag lär mig förstås saker om just Riad och hans familj, men också tiden (det sena 70-talet till mitten av 80-talet, min uppväxttid) framstår på ett nytt sätt. Att få känna lite på en tid när Khadaffi var nytänkande och lite hipp, när Hafez al-Assad var en nyberättad framgångssaga i Syrien. Det känns viktigt att förstå det som hände då för att bättre begripa det som händer nu.
Det som griper mig allra mest i den här skildringen är mammans trötthet. Hur hon finner sig i makens kringflyttande och sökande efter det där optimala som han aldrig kommer att uppnå. Det är uppenbart att han saknar och flyr sin barndom som så många av oss gör. Hans hjältedyrkan i relation till de nytillträdda diktatorerna (inte minst Saddam Hussein som han avgudar) är sorglig i all sin patetiska kamp för att passa in. Men det är också djupt tragiskt när han allt mer ger uttryck för deras åsikter i sina utfall mot judar och afroamerikaner. Och kvinnor.
Det är de djupt rasistiska tonerna som stör mest. Att pappan (som står oemotsagd av alla utom mamman som egentligen heller aldrig sätter ner foten) och alla barn runt Riad ger uttryck för sådant människoförakt gör ont att läsa. Och jag vill förstås att någon ska ta dem i örat allihop och få dem att skärpa sig. Men samtidigt gör det där oemotsagda att jag tvingas brottas med det, med mina fördomar och med det faktum att det är så det såg ut. Det är också viktigt för förståelsen av sånt som händer just nu. Och det faktum att Riad skriver med det i sin uppväxtskildring visar ju att det må ha varit oemotsagt då, men det är inte oreflekterat längre. Jag tror på en uppgörelse i den tredje boken. Jag ser fram emot en sån uppgörelse. Väldigt, väldigt mycket.
[su_note note_color=”#dafdf5″]
FRAMTIDENS ARAB. EN BARNDOM I MELLANÖSTERN (1978-1984)/(1984-1985)
Författare: Riad Sattouf
Förlag: Cobolt (2014/2015)
Översättare: Björn Wahlberg, originaltitel: L´arabe du futur
Del 1 och 2 i en serie
Köp den t.ex. här eller här.[/su_note]
