Legend

Det här skulle kunna vara den mest dystopiska bok jag har läst. Jag har räknat ljuspunkterna och glimtarna av bestående hopp och fått dem till sammanlagt 0 stycken. Det totala mörkret har sänkt sig över världen och det finns banne mig inte något hopp om att det någonsin ska ljusna. Det betyder naturligtvis att Legend som skildrar denna värld är en i min mening smått underbar bok.

Min relation till Legend, eller som den heter i original I am Legend, är relativt lång och mycket krokig. Första gången jag hörde talas om den var i samband med filmatiseringen av den där Will Smith-filmen (som jag inte sett). Då trodde jag att det var en zoombiefilm/bok (vilket jag faktiskt inte är ensam om, läs Annas inlägg på bokstävlarna och även kommentarerna så ser ni att jag är i ypperligt sällskap när det gäller det missförståndet). Att boken i själva verket var en vampyrskildring fattade jag först i somras när jag läste baksidestexten under ett långdraget besök på SF-bokhandeln. Då hamnade den förstås på min läslista och nu när den dessutom kommit i svensk översättning så har jag slutligen kommit mig för att verkligen läsa den.

Robert Neville är den sista överlevande människan efter en mystisk och aggressiv smitta som berövat honom allt. Han är dock inte ensam utan tvingas hantera och skydda sig mot smittans offer – vampyrerna, de blodtörstiga, de som kommer till hans hus om nätterna…

De inledande 100 sidorna är fenomenala, sen blir boken mer ordinär (men fortfarande bra) ett tag innan det mot slutet blir fenomenalt igen vilket lämnar mig med ett mycket gott helhetsintryck av boken. Jag är särskilt förtjust i hur Robert snöar in på vetenskapen i sina försök att förklara smittan men hur det sedan visar sig att vetenskap inte kan ge alla svar. Slutet är bra och tänkvärt med sin extraskruv men det kan jag ju inte säga så mycket mer om utan att förstöra för dem som inte läst. Jag får nöja mig med att diskutera med min man som var den förste att slänga sig över recensionsexemplaret när det kom 🙂

Boken skrevs som en framtidsskildring (den utspelar sig på 1970-talet) 1954 och det märks framförallt i den inte helt moderna kvinnosynen (och manssynen också för den delen). Men jag blundar för det i det här fallet och tycker att detta är en helt igenom klaustrofobisk och intressant dystopi som ställer en rad viktiga frågor. Och som alla goda vampyrberättelser handlar den inte om vampyrer utan om människor och civilisation. Legend är precis som The Passage en bok som jag varmt rekommenderar alla vampyrofrälsta att läsa. För vamptokar som, liksom jag, i alla fall temporärt tappat intresset för human- och romantikvampyrerna passar den också ypperligt.

Och så till sist – hur snygg är inte den svenska utgåvan? Det som inte syns på bilden här är att boksidornas kanter är svarta – bara en sån sak… Älska detaljer!

~Styxx Fantasy, 2010~