När jag förklarade mig själv vara fantasyskeptiker hände två saker. För det första insåg jag att jag ju faktiskt visst läst och läser fantasy, men av en viss sort. För det andra fick jag massor av bra lästips och eftersom det första fallit så väl ut tänker jag beta av de andra också.
Det var @feuerz3ug och @Eostnas som twitter-coachade mig (tillsammans med Olof i inläggskommentarerna och Carolina på Kulturkollo) att testa Robin Hobbs Farseer-trilogi (som sen på ett irriterande sätt blir ännu en trilogi) och eftersom den fanns så behändigt tillgänglig på biblioteket i svensk översättning kastade jag mig över den direkt. Och det har varit ett rent nöje.
Karaktärsdrivna berättelser är bra oavsett om de utspelar sig i Umeå eller i de sex kungadömena. En bra karaktär är en bra karaktär liksom, och Robin Hobb är fenomenal på dem. Huvudpersonen är en kille, kungen är en man, hans barn är män, men de kvinnor som slingrar sig in i berättelsen (hur många som helst) finns där av en anledning. De är tuffa, mesiga, smarta och spåniga, de är som folk är mest, precis som männen. Och så har de en självklar okönad tronföljd. Det känns fräscht och friskt, och då har de här böckerna ändå 20 år på nacken.
Jag är väldigt förtjust i tonen, i det stillsamma äventyret, i djurkopplingen, Förmågan och de där känslomässiga banden. Det råder inget tvivel om att en av mina tegelstenar i vår/sommar kommer heta Vargbroder och vara skriven av Robin Hobb.
Tusen tack bästa fantasytipsare!
[su_note note_color=”#dafdf5″]
MÖRDARENS LÄRLING
Författare: Robin Hobb
Förlag: Prisma (1996)
Översättare: Ylva Spångberg, originaltitel: Assassin’s apprentice
Del ett i Berättelsen om Fjärrskådarna[/su_note]