Lite mer julläsning – Kissing Father Christmas

Jag lyckades faktiskt trycka in en julbok till innan säsongen för dem kom till en halt (för mig gör det det när julen är här på riktigt, i alla fall när det gäller det lite mer tålmodiga läsandet av ganska fåniga bagateller på jultema, riktigt bra böcker som råkar utspela sig vid jul kan jag förstås läsa när som helst).

Kissing father christmas är vad den verkar vara när en tittar på omslaget – mysig, gammaldags och rätt kristen. Väldigt kristen. Jag har egentligen inget problem med en kristen tematik (det är ju trots allt jul vi talar om) men här är det så väldigt milt, varmt, heligt och i förlängningen lite dömande av allt det som finns utanför. Lite av det bästa vardagskristendom kan föra med sig, och lite av det sämsta. Det är inte skrivet för mig och upplösningen blir smått obegriplig. 

Men inramningen är sitta framför brasan och mysa-mysig. Min egentligen enda invändning (utöver den kristna) är att de är så sjukt sociala. Hela tiden ska de äta, sjunga, mysa och julfira tillsammans. Jag blir matt bara av att läsa om dem. Ingen enda inplanerad ensam lästimme i sikte. Jag är lite glad att slippa hänga med dem de närmaste dagarna och går med nöje in i en mycket mer avslappnad och för mig anpassad julledighet. Och med det lämnar jag de juliga bagatellerna bakom mig och lyssnar på annat.

KISSING FATHER CHRISTMAS
Författare: Robin Jones Gunn
Förlag: Hachette Audio (2016)
Inläsare: Gemma Dawson
Sista delen i en trilogi (insåg jag när jag kommit en bit).