Hunger av Roxane Gay

Roxane Gays Hunger är en skoningslös och fasansfullt jobbig bok. Jag ska erkänna att jag inte läst allt lika noga, vissa bitar har jag bara skummat igenom för att de fått mig att må så dåligt att jag velat skydda mig själv. Skildringar av ätstörningar gör alltid det med mig och Hunger är en skildring av en djupt ätstörd verklighet.

Roxane Gay berättar så ärligt att det gör ont om sånt hon inte vill berätta. Och hon är öppen med just det, det känns nästan viktigast av allt. Hur hon behandlar skammen över att inte vilja och orka, det får mig att tänka både en och två gånger på hennes fina Bad feminist. I Hunger kretsar vi kring övergrepp. Sexuella övergrepp som det Roxane Gay utsattes för innan hon ens hann komma in i tonåren och de övergrepp vi utsätter våra kroppar för, ibland (alltid?) för att skydda oss från hotet utifrån.

Hunger är en hjärtekrossande bok och jag känner mig inte riktigt värdig eller klok nog att säga något viktigt om den. Det är inte kroppspositivism, inte en berättelse om hur man kan göra för att acceptera sig själv som man är. Det är inte heller en självhjälpsbok för att hitta ”ett sannare jag”. Det är en naken skildring av hur det kan vara, en brottning med det här omöjliga att acceptera sin kropp när den gjorts till och blivit något annat än bara en kropp. Kroppen som symbol, som fort, som fängelse. Jag känner igen mycket av det Roxane Gay skriver om, trots att hennes livserfarenhet är mycket svår (min kroppsrelation är inte alls traumatisk, bara komplicerad), och jag tror att mycket av den där kärnan hon hittar fram till, den som berör svårigheten att inkorporera kropp med allt annat, är universell. Och det krossar litegrann mitt hjärta. Och så märker jag att jag läser Hunger som förälder och det gör det sannerligen ännu mycket värre.

Jag vet inte vem jag vill rekommendera läsningen av Hunger till. Alla kanske, men samtidigt vill jag varna alla som kanske behöver den mest, alla som liksom jag har eller har haft en mer eller mindre lätt förvriden relation med sin kropp och ätandet. Läs, men läs med varsamhet och det är ok att blunda sig igenom några sidor ibland. Och finns det någon där ute som aldrig slagits med liknande tankar så är den här boken kanske ännu mer för er.

HUNGER. HISTORIEN OM (MIN) KROPP
Författare: Roxane Gay
Förlag: Albert Bonniers förlag (2018)
Översättare: Emö Malmberg
Köp den t.ex. här eller här.

Bad feminist

Ibland känner jag mig otillräcklig (och så vet jag samtidigt att det är fel vilket får mig att känna mig än mer otillräcklig). Det känns stundtals som att när jag säger att jag är feminist så lovar jag saker jag inte kan hålla, för att jag inte är perfekt. Jag läser och ser ibland saker som är tveksamma ur feministisk synvinkel och tycker om dem ändå. Jag är exempelvis beroende av ett matlagningsprogram där tre män bedömer och styr och där huvuddelen av gästkockarna är män, där de kvinnliga deltagarna ofta kämpar med sin självkänsla på ett helt annat sätt än männen gör, utan att någon koppling eller analys av detta görs. bad-feministDet är inte bra. Och ändå älskar jag det. Och det får jag. Vi måste inte vara perfekta och renläriga för att få kalla oss feminister. Vi kan vara dåliga feminister (även om jag nog hellre skulle kalla oss avslappnade, såna som gör så gott vi kan och lär oss något av våra egna anomalier). Som Roxane Gay är och gör. Jag vet ju det egentligen men det kan vara väldigt svårt att omsätta det i praktiken och att få in det i hjärnan på riktigt.

Bad feminist är en bra bok för att den är så orädd. Den babblar på utan att försöka hitta de rätta orden och just därför gör den det. Den rör sig mellan frågor om kön, ras och sexualitet på ett sätt som synliggör hur begreppen och problemen hänger samman. Den analyserar populärkultur, tv-serier, böcker och twitter på ett sätt jag älskar och på ett sätt som öppnar mina ögon och lär mig massor, framförallt om representativitet, rätten att få känna igen sig. 

Jag älskar texterna om Fifty shades of grey (hon är så himla rolig och drastisk Gay!), Niceville och hip hop-texter. Jag älskar när hon analyserar filmer och politik (tillsammans!). Men allra mest älskar jag försvaret av den pluralistiska feminismen. Att vi alla är feminister för att vi vill och gör så gott vi kan. Vi måste inte tycka eller göra lika i allt hela tiden, det är inte riktigt så människor fungerar. Och vi måste inte ha X antal poäng i feministisk teori för att våga uttala oss. Om något. Så det så. Inga nyheter kanske, men det tål att upprepas och Roxane Gay gör det väldigt bra.

BAD FEMINIST
Författare: Roxane Gay
Förlag: Albert Bonnier förlag (2015)
Översättare: Helena Hansson
Köp den t.ex. här eller här.
Andra som skrivit om boken: Feministbiblioteket, Dagens bok