Stenarna skola ropa

20130813-205203.jpgMen hallå! Visst har jag anat att Ruth Rendell ska vara läsvärd och duktig och allt det där. Men att hon är ett geni… Hade ingen aning! När jag förberedde min semester lånade jag hem en hel hög Rendellböcker (bland annat…) eftersom jag ville testa, sista arbetsdagen slängde jag med Stenarna skola ropa, och det blev just den som blev läst under semestern. Och nu sitter jag här med en gnagande känsla att jag redan läst den bästa Rendellboken, för bättre än så här blir det inte.

I Stenarna skola ropa knyter jag bekantskap med den obehagligaste psykopat jag någonsin läst, och så får jag förståelse för vad det innebär att inte kunna läsa (och framförallt att inte erkänna att det är det som fattas en), hela den värld som är otillgänglig. Hela boken är en stämning, ett kontrakt mellan författaren och läsaren och en spänning som Rendell lyckas bygga upp och upprätthålla trots att det står redan på första sidan vad som ska hända. Slutet är ändå helt nagelbitaraktigt.

Jag älskar det tidlösa. Det här skulle kunna utspela sig på artonhundratalet likaväl som idag, där skymtar en diskmaskin men den engelska landsbygden viskar om tid som inte rör sig.

Stenarna skola ropa är relativt jättesvår att få tag på i svensk översättning numera (några pocket finns på bokbörsen) så marsch iväg till biblioteket allihop. Den här boken kan vara min numero uno när 2013 randas nämligen.

Stenarna skola ropa av Ruth Rendell. Natur & Kultur