Mina bästa sommarläsningstips – läsfavoriter från 2022

Dags för en bloggtradition som känns viktig att bevara. Så här på gränsen till sommar och semesterläsningsplaneringen brukar jag bjuda på en sammanfattning av det bästa jag läst hittills under året. Varsågod för sommarläsningstips. I läsordning så har jag på olika sätt älskat:

Grim av Sara Bergmark Elfgren. Vindlande och fantastiskt nedstigande i underjorden.

Ett byliv av Louise Glück. Stor poesi om det enkla och svåra.

Autisterna av Clara Törnvall. Omvälvande och intressant bok om autism, vad det är och hur det känns.

A good girls guide to murder av Holly Jackson. Mörk, spännande och smått fenomenal ya-deckare i bästa Veronica Mars-anda.

Kamratträffen av Dorothy Sayers. En ljuvlig deckarklassiker som jag ville stanna i för evigt.

Happy Sally av Sara Stridsberg. Underbar och fasansfullt jobbig skildring av längtan, föräldraskap och barndom.

Att segra är banalt av Johanna Frändén och Carl Johan De Geer. Fullständigt ljuvlig brevväxling mellan två personer man bara måste älska.

Glass houses av Louise Penny. Ännu en formidabel bok om Armand Gamache och Three Pines.

Vård & omsorg av Olivia Bergdahl. Stark och omskakande skildring av graviditet och cancer, livet och döden bredvid varandra.

Hej då, ha det så bra av Kristina Lugn. Kaotisk och lugnande poesi av en av våra största poeter.

Rizzio av Denise Mina. Skotsk historia + Denise Mina = så bra det kan bli.

Och så två som jag inte hunnit skriva om än eftersom de är så nylästa.

Tyrannens tid av Magnus Västerbro. Mycket bra populärhistorisk skildring av Karl XII tyranni.

Heartstopper bok 1 av Alice Oseman. Förfärligt fin bok om ung förälskelse.

Vad har du läst som var bra? Om du har några tips till mig (hoppas!) så får du hjärtans gärna skriva dem i en kommentar till det här inlägget.

Grim av Sara Bergmark Elfgren

Jag har med beräkning sparat på Sara Bergmark Elfgrens Grim. Av två anledningar där en var att jag ville inleda läsåret 2022 med en riktigt bra bok. Min huvudsakliga anledning till att vänta var dock att jag insåg att jag inte var psykisk stabil nog att läsa den när den kom. Jag testade lite då och förstod snart att det inte skulle vara bra för mig. Nu när tiden gått och läkt lite så blev det äntligen dags och jag är så väldigt glad över att den här boken finns. Grim är en bok som behövs eftersom den gör opratbara saker som psykisk ohälsa mycket pratbara.

Huvudpersonen är Kasper. Han delar namn med pappa Håkans bandpolare (som för det mesta kallade sig) Grim som dog under mystiska omständigheter nästan exakt tio år innan Kasper själv föddes. När Kasper börjar drömma om Grim och förstår att det finns ett band mellan dem är det inledningen på en lång och smärtsam mörkervandring mot något som kan bli förlösande eller katastrofalt.

Jag känner oerhört mycket med Kasper, men också med Håkan som vi lär känna i egna kapitel genom boken. Och så Grim som ingen av oss egentligen lär känna på djupet. Hela hans liv och hur det slutar gör mig så oerhört ledsen.

Jag är glad att Sara Bergmark Elfgren ger sig in i så oerhört stora projekt som detta. Jag förstår hur mycket research som ligger bakom inte för att det märks i texten utan för att det inte gör det. Hårdrocken, dödsmetallen, musiken och mörkret runt omkring spelar förstås stor roll, den är bakgrunden som behövs för att få fram berättelsen, men den är också viktig i sig själv. Jag har alltid gillat hårdrock och fascinerats av hårdrockarnas fascination för det kolsvarta och smärtsamma, det som finns vid sidan om och i oss. Men fascination är inte kunskap och kanske har jag inte lärt mig så mycket nytt nu när jag läst Grim, men jag förstår desto mer.

Det här är en berättelse om så mycket av det som ryms i våra vardagliga liv och så mycket vi bara kan tänka oss i ytterkanterna av det. Grim är ett ypperligt exempel på en ungdomsbok som är för alla och som talar till de unga jag som vi bär med oss oavsett hur länge sen det var som de var vi.

GRIM
Författare: Sara Bergmark Elfgren
Förlag: Rabén & Sjögren (2021)
Utspelar sig i samma universum som Norra latin
Andra som skrivit om boken: Dagens bok

Just nu i januari 2022

Först och främst – hur sjukt är det inte att skriva 2022 i den här rubriken? Det är som science fiction… Egentligen betyder inte det nya året så mycket för mig i övrigt, visst finns det något litet som känns skönt med att lägga ett tungt år bakom sig (mer om det imorgon när det tunga året ska sammanfattas), men jag har svårt att tro att något ska förändras så totalt på grund av siffror och datum. Med det sagt så hoppas jag förstås på att livet ska sprinkla med lycka och harmoni framöver, jag bara aktar mig för att förvänta mig något 😉

Just nu…
… läser jag: Grim av Sara Bergmark Elfgren. Jag har sparat den tills lästiden skulle infinna sig, men har också väntat in läslusten. Jag läser också en del gamla klassiska deckare för att bättra på lässuget, just nu är det ABC-morden av Agatha Christie som hjälper till med det.
… ser jag på: Station eleven på HBO. Snart i alla fall, vi har inte hunnit börja och jag vet fortfarande inte om det är jättejättedumt att se en serie baserad på en så formidabel bok eller om det inte kan bli annat än bra. Jag hoppas förstås på det senare.
… lyssnar jag på: Helst inget. Tystnad under en vintrig promenad är mitt bästa just nu.
… längtar jag efter: Jag är rätt nöjd med ledighet och lugna dagar, men ska jag längta efter något så får det bli att solen värmer och att ljuset återvänder om eftermiddagar och mornar.

Vad gör du just nu? Svara gärna på din egen blogg eller i kommentarerna här och titta in hos Anna, Linda och Ulrica för att se vad de gör just nu.

Norra latin av Sara Bergmark Elfgren

Räcker det om jag skriver att Norra latin är himla bra? Behöver jag utveckla eller har ni redan läst allihop? Ok då, lite ansvar får jag väl ta för det här bokbloggandet.

Allt är bra med Norra latin. Grundhistorien (Tamar och Clea följer sina drömmar och börjar på teaterlinje på Norra latin) är relaterbar och känns som på riktigt (= inte okomplicerad), magin (det finns en berättelse om en pojke som gjorde något fasansfullt och sen försvann, fast kanske inte helt) och det realistiska (Tamars utanförskap, Cleas krångel med sin skithög till kille, plugg, vänner, vardag) – allt är bra. Språket också och inläsningen (jag började läsa boken men övergick till ljudbok när jag tappade läsorken).

Jag längtar efter fortsättningen som ska komma, inte för att jag är supersugen på gåtorna och magin (jag tror att den berättelsen måste bli lite annorlunda), men jag hoppas på att få lära känna fler av Sara Bergmark Elfgrens människor, jag älskar att hänga med dem!

[su_note note_color=”#dafdf5″]
NORRA LATIN
Författare: Sara Bergmark Elfgren
Förlag: Rabén & Sjögren (2017)
Inläsare: Nina Zanjani
Första delen i en planerad trilogi
Köp den t.ex. här eller här.
Läs gärna vår bokkonferens om Norra latin på Kulturkollo[/su_note]

Vei av Sara Bergmark Elfgren och Karl Johnsson

Det blev visst ett litet tema här, Gaiman häromdagen, Vei idag och till helgen planerar jag att se den tredje Thor-filmen när den går upp på biografen.

Jag är fascinerad av de nordiska mytologiska berättelserna. Jag är fascinerad varje gång någon lyckas få liv i dem. Här har Sara Bergmark Elfgren och Karl Johnsson verkligen lyckats med det, att blåsa liv i sagorna och att dessutom göra något nytt och eget med dem.

Vei är på ytan en klassisk hjältesaga, gudarna intrigerar sinsemellan, människorna används som spelpjäser och Vei är en av dem. Hon är dessutom en skicklig krigare, en smart spelare. Under ytan finns det så oerhört mycket mer. Där är skit, blod, sex och sorg, uppgivenhet, överlevnadskamp och livslust.

Jag tycker mycket om Vei som karaktär, hennes dubbelhet, hennes sätt att vara människa. Jag tycker om de tvetydiga gudarna i Jotunheimen, jag gillar det androgyna som liksom bara finns där och som egentligen borde få förbli okommenterat, men eftersom jag blir så lycklig av det så måste jag ta upp det.

Jag läser en hel del serier, ganska mycket socialrealistiskt och hur mycket jag än älskar det (och det gör jag, mycket) så är det nästan en befriande känsla att läsa något annat i Vei, något som får mig att minnas hur det var att krypa upp i den där slitna fåtöljen i den undangömda hörnan på mitt bibliotek och läsa loss bland de där gamla serierna. Som Tintin och väldigt mycket annat som jag glömt. Vei är mycket bättre än de någonsin var, men leken och tonen väcker minnet av en tid som inte alls var särskilt bra, men där serierna vissa dagar var enda flyktvägen. Jag blir nästan tårögd när jag tänker på de ungdomar som idag kan krypa upp i sin trygghetsfåtölj med Vei. Jag tror att de kommer resa sig därifrån stärkta.

[su_note note_color=”#dafdf5″]
VEI (bok 1)
Författare: Sara Bergmar Elfgren och Karl Johnsson
Förlag: Kartago (2017)
Första boken av två
Köp den t.ex. här eller här.
Andra som skrivit om boken: Fantastiska berättelser, Dagens bok [/su_note]