Först är The Carhullan army en ganska seg bok. Kanske är det min långsamma läsning som gör det men mer troligt hänger det på berättelsens uppbyggnad. Det är en långsam berättelse och det tar tid för mig att komma in i den, ta den till mig. Det är så mycket som inte berättas och formen, någon sorts dokument med luckor här och där, lägger en barriär mellan mig och karaktärerna.
Men från mitten av boken och framåt är jag fast, mer och mer för varje sida. Jag känner vår huvudperson och systrarna i kollektiven i Carhullan, de som flytt det totalitära och patriarkala styret för att leva sina liv i frihet. Jag känner dem och jag tycker mycket om dem med all deras skrevet och hårdhet.
Mot slutet, på sista sidorna blir det nästan outhärdligt jobbigt att läsa The Carhullan army. Slutet är… Nej, jag ska ingenting säga mer än att formen förstärker upplevelsen av vad de offrat och vad som hänt. Det är fullkomligt hjärtslitande förfärligt och bra.
The Carhullan army av Sarah Hall. Faber & Faber
OBS! Boken finns också utgiven med titeln Daughters of the north.