Främlingen i huset

Så har jag också läst Sarah Waters Främlingen i huset till sist. Och den som väntar på något gott och så vidare… Det är riktigt, riktigt bra det här.

Doktor Faraday kommer till Hundreds Hall för att behandla tjänsteflickan för en påhittad magåkomma och efter den visiten är det som om han aldrig lämnar huset. Det visar sig snart att märkliga och obehagliga saker händer på godset vilket också förändrar dess innevånare på djupet. Mer än så vill jag inte avslöja om handlingen för er som ännu inte haft nöjet att läsa boken. Det som måste framhållas är dock den stämning som infinner sig på bokens första sida och som sedan sänder obehag genom kroppen på mig tills långt efter att jag slagit igen efter att sista sidan är läst.

Jag tycker väldigt mycket om när läsaren inte får vare sig problem eller lösningar självklart och öppet presenterade för sig. Jag är svag för det komplexa bakom något som verkar vara enkelt och självklart. Jag tycker helt enkelt om böcker som handlar om delvis annat än vad den utger sig för att göra. Främlingen i huset är en sådan bok som på djupet handlar om så skilda företeelser som spöken, kärlek, klass, tid, tillhörighet och saknad. Jag tror att berättelsen tjänar på omläsningar och särskilt med det avslutande stycket – som är såväl tvetydigt som magnifikt – i åtanke. Läsaren får inga säkra svar där heller men väl en lust att söka dem.

Främlingen i huset är en riktigt otäck bok men mer på ett smygande än mardrömsresulterande plan. Inte bara handlingen och platsen där den utspelas är obehaglig utan också huvudpersonen är allt annat än älskvärd. Det är en konst att bygga en hel roman kring en så djupt irriterande huvudkaraktär och ändå få boken så lätt att älska. Jag älskar, älskar, älskar den här boken men skulle verkligen inte vilja stanna en sekund i Hundreds Hall eller i doktorns sällskap (av olika anledningar)…

~Natur & Kultur, 2010~

Vecka 22 läsrapport

Sommarvädret har verkligen gjort läsningen till något annat än soffsittande. Nu är det balkongen och sena sommarkvällar som gäller. Som sällskap har jag haft Sarah Waters underbara Främlingen i huset. Det var länge sen jag fick irritera mig så mycket på en huvudperson och samtidigt falla så totalt för en bok. Har redan lånat hem Nattvakten av Waters och ska försöka trycka in den någonstans i läsplanen.

Jag läser dessutom vidare i min novellsamling av Stephen King, Strax efter solnedgången, och har hittat såväl mediokra berättelser som ett och kanske till och med två riktiga guldkorn. Som jag skrev om i fredags så har jag också försökt ge mig i kast med poesi. Först ut var Paul Austers samlade dikter som väl inte direkt talade till mig men som ändå var intressant läsning och som inspirerade – mer om det under nästa vecka. Dessutom ligger Kristina Lugns Hundstunden på toaletten och fördröjer mina vistelser där ganska avsevärt – den är underbar!

Jag snabbläste också ungdomsboken Döden i dina ögon i veckan men tyckte väl att den var sådär. Uppslukad är jag dock av den senaste Sookie Stackhouse-boken Dead in the Family som jag begraver mig i den här helgen.

Vecka 21 Läsrapport

På grund av överhängande deadline för avhandlingstexten har den här veckan varit osedvanligt lugn på läsfronten. Jag har läst en avhandling om vampyrer som jag kommer att skriva lite om nästa vecka. Dessutom har jag läst några noveller i Joyce Carol Oates hittills alldeles underbara Dear Husband. Det är en biblioteksbok men jag vill aldrig, aldrig lämna tillbaka den så det blir nog till att köpa ett ex för att kunna återvända till novellerna efterhand som de ropar mig tillbaka.

Dessutom är jag ungefär en tredjedel in i Sarah Waters oerhört suggestiva Främlingen i huset – tala om lättläst men ändå full av djup. Så värst mycket djup finns det väl kanske inte i Richelle Meads Vampire Academy men jag njöt ändå rätt rejält av den och menar nog (återkommer med mer bensäker åsikt när jag hunnit smälta den lite mer) att den är bättre än de flesta tonårsvampyrböcker jag läst. Ett förträffligt sällskap på tåget i fredags var den hur som helst 🙂