Vi möter Christian för första gången på Stellas minnesstund i skolan där hon var lärare och han elev. Han ska sedan visa oss (och Stella) de viktiga platser och stunder som var deras under en förtrollad sommar. Boken avslutas vid den begravning som föregått minnesstunden.
Upplägget kan tyckas trassligt men det är inte särskilt svårt att hänga med när man väl insett att det handlar om fragment snarare än en hel historia som ska berättas. Denna lilla bok visar sig vara en vacker och drömsk berättelse om en förbjuden men ändå delvis utlevd kärlek. Det står redan i början klart att kvinnan är död och att mannen står ensam kvar i ett virrvarr av känslor som visar sig vara till stora delar outtalade.
Ögonblicksbilderna ger en tydlig upplevelse av och påminnelse om att de stora sakerna som händer i livet är de vardagliga. Stor lycka och djupaste sorg utspelar sig vanliga sommardagar och onsdagar som inte verkade särskilt speciella när vi klev ur sängen. Den berättelse Siegfried Lenz berättar visar på hur de vardagliga ögonblicken var Stellas sista och hur de troligen formade Christians liv, person och framtid för evigt.
Ett enda ord för att sammanfatta boken är – fin. Fin som i vacker, enkel och läsvärd.
Snowflake och Ingrid har också läst och skrivit om En tyst minut.
Boken är ett recensionsexemplar från förlaget Thorén & Lindskog.