Siri Hustvedt – • FIKTIVITETER •

Jag idkade parallelläsning med denna och Paul Austers Illusionernas bok och har glatt kunnat konstatera att det fungerade alldeles ypperligt. Deras ofta kringelikrokiga sätt att nå fram till en viss punkt överrensstämmer liksom den ofta febriga stämningen. Ögonbindeln är Siri Hustvedts debut och eftersom det är också min läsdebut när det gäller romanförfattaren Hustvedt så kan jag inte säga så mycket om hur den förhåller sig till resten av hennes produktion. Jag får helt enkelt nöja mig med att säga något om boken i sig.

Iris Vegan är litteraturstudent med problem. Hon lider brist på pengar och ett fungerande förhållande samtidigt som hon också har sjukdomsproblem. Vi möter henne först när hon förtjänar sitt uppehälle genom att hjälpa en man att beskriva en död kvinnas föremål. Stötvis utvecklas historien och beskrivningarna av Iris mystiska och ofta märkliga möten och upplevelser till att handla om beröringspunkten mellan inre- och yttre liv. Och om ständiga och förvirrade försök att hitta fram till sig själv.

Hustvedt slänger sin läsare fram och tillbaka i tiden och det är först mot slutet man anar hur allt hänger ihop. Om ens då. Det här är en bok med fler frågor än svar och det gillar jag ju som vanligt väldigt mycket. Det finns förstås någon slags slut men det är på intet sätt definitivt eller förklarande. Ögonbindeln har definitivt gett mersmak och jag kommer med all sannolikhet läsa hela hennes produktion i sinom tid. Jag tror att jag ska läsa i kronologisk skrivordning och således ge mig på Lily Dahls förtrollning härnäst.

~Tidens förlag, 1992~

Siri Hustvedt är en av de där författarna som jag vet att jag vill läsa men som jag aldrig kommit mig för att bekanta mig med. Den skakande kvinnan är således min första träff med författaren Siri H och som sådan är den väl inte direkt perfekt lämpad eller så är det kanske det den är…

Boken tar sin utgångspunkt i en händelse 2006 när Siri höll ett tal till sin fars minne. Vid inledningen av talet började hennes kropp skaka okontrollerat och den slutade inte förrän hon avslutat talet. Läkarna stod handfallna medan skakningarna blev Siris följeslagare på föreläsningsturnéer vare sig hon lyckades blockera dem med tabletter eller inte. I boken skildrar Siri Hustvedt hur hon utifrån egna erfarenheter, möten, studier och samtal letar sig fram mot en diagnos. Har hon haft en hysterisk reaktion? Vad är hysteri? Var skakningarna reaktion på sorg eller en kroppslig förändring? Hennes sökning efter svar för oss förbi gamla bekanta som Freud och in i dagens läkarrum via ett antal föreläsningssalar. Ofta skildras möten med människor och de egna tankarna på ett dråpligt, självutlämnande och roligt sätt vilket kanske inte är riktigt vad man väntar sig av en sjukdomsskildring.

Siris resa in i hjärnans värld är intressant och det finns helt klart oändliga mängder att lära sig inom det neurologiska området. Själv känner jag att jag inte riktigt orkar men jag blir ändå smittad av Hustvedts passionerade entusiasm. Att kunna se en besvärlig åkomma som en ingång till en faktafylld och spännande lärdomsresa är starkt och något jag vill lära mig av. Bilden som Hustvedt själv målar upp av sin person visar en oerhört stark kvinna – som fortsätter tala när kroppen sviker, som reser sig och som ställer de där viktiga och irriterande frågorna utan att be om ursäkt. En förebild helt enkelt. Jag älskar inte den här boken för dess innehåll men den gör mig oerhört nyfiken på Siri Hustvedt och inspirerar mig att läsa hela hennes författarskap för att om möjligt kunna analysera henne närmare 🙂

Finns det några Hustvedt-fantaster där ute som kan råda mig var jag ska börja? Vilken är hennes bästa bok?

~Norstedt, 2010~