Máni Steinn – pojken som inte fanns

mani-steinn-pojken-som-inte-fannsI utkanten av allt. Av ett Reykjavik i förvandling. Ett självständigt Island, ett världskrig som är till ända. Spanska sjukan griper om staden, vulkanen Katla spyr ur sig sitt innanmäte och Mani Steinn går på bio, suger av män mot betalning och söker efter en flicka så omhöljd av mystik att hon måste vara en saga.

Förra gången jag läste Sjón (Skymningsinferno) lärde jag mig att bara följa med, att låta orden leda mig och inte hysteriskt söka en mening. Meningen kommer och faller på plats vad det lider. Nu är inte Mani Steinn en lika poetisk och enigmatisk bok som Skymningsinferno, men tankesättet hjälper. Jag skulle bli åksjuk av Sjons vändningar annars.

Mani Steinn är en kort men innehållsrik skildring av en stad och en pojke som kanske aldrig funnits men som ändå är på riktigt. Och skulle du läsa och inte fastna råder jag dig att hålla ut fram till slutet (det är ju ändå bara 125 sidor bort). De sista sidorna rymmer en hel värld av sorg och utanförskap, men också av värme och kanske ett lyckligt slut.

MÁNI STEINN- POJKEN SOM INTE FANNS
Författare: Sjón
Förlag: Alfabeta förlag (2014)
Översättare: John Swedenmark
Köp t.ex. här eller här.
Andra som skrivit om boken: Bokmania, Anna på Kulturkollo 

Skymningsinferno

Ja, men titta på den! Hur snygg kan en bok bli? Och så titeln. Och så att den kom i samma paket som Jenny Diskis skitsnygga bok och lästes samma vecka. Det skulle kunna bli skönhetsöverdos på det. Och det är kanske vad det blev… För någonting stämmer inte riktigt. Först var Diskis bok ganska trist och sen var den här inte heller helt perfekt. Och återigen – det är historia, det handlar om en intressant person, det är skarven mellan religion och vetenskap och en enskild människa som kommer i kläm. Det är mörker och elände och ändå kan jag inte riktigt älska. Vad är det här?

Inledningen är faktiskt väldigt jobbig att läsa med alla korta, fragmentariska meningar och … punkter. Tack och lov kommer sedan lite mer berättande text som suger tag. Och det är i episoderna som det här bli riktigt, riktigt bra. Jónas i Danmark, den vidriga berättelsen som ligger till bakgrund till domen och förvisningen av honom och allra, allra mest i skildringen av familjen. Jonas funderingar kring sina barn och sin hustru får bokstäverna att brinna. Det är så ofantligt starkt, sorgligt och oåterkalleligt. Och ömt, vackert och varmt. Och… Det är den närheten som gör den här boken till den läsupplevelse den är mitt i allt det där som faktiskt blir lite för poetiskt för mig.

Jag är delad inför Skymningsinferno. En del av mig älskar den och en annan del tog sig aldrig riktigt in i berättelsen. Jag tror att det betyder att det här är riktigt, riktigt bra och att jag behöver en eller två eller tre riktigt långsamma omläsningar för att verkligen greppa. Och jag tror att jag kommer vilja ge den det i framtiden. Det här är en bok med potential att växa länge, länge.

~Alfabeta, 2011 / Recensionsexemplar ~