En sån där vidrig bok där mamman dör

Det är egentligen väldigt förutsägbart och alldeles för Hollywoodblankt. Där finns en pappa som heter Whip och en mamma som dött. Det borde liksom inte tilltala mig över huvud taget. Men det är Sonya Sones, det är prosalyrik och det är därför trots allt riktigt, riktigt bra.

Jag är väl inte överförtjust i den där Hollywoodmiljön som Ruby och hennes nyfunna pappa rör sig i men det är ändå ganska charmigt alltihop och formen gör att det känns rakt in också när det är till synes ytligt. Varför är det så? Varför gör prosalyrikformen att det blir extra kännbart, har det något att göra med att lyrik ofta känns mer eftersom jag får tolka själv? Jag vet inte men jag vet i alla fall att jag tycker mycket, mycket om Sonya Sones sätt att skriva.

EN SÅN DÄR VIDRIG BOK DÄR MAMMAN DÖR, Sonya Sones
Bonnier Carlsen, 2012
Översättare: Ylva Stålmarck, originaltitel: One of those hideous books where the mother dies

Andra som skrivit om boken: Tonårsboken, Schitzo-cookies bokblogg

Läs också Vad mina vänner inte vet och Vad min pojkvän inte vet av samma författare, så himla bra!

Vad mina vänner inte vet & Vad min flickvän inte vet

Jag har aldrig läst prosalyrik för unga tidigare, och nu fick jag i och för sig tag i en synnerligen välskriven och tematisk intressant bok, men oj vad jag tycker om det!

Vad mina vänner inte vet (som heter What my mother doesn´t know i original, varför den viktiga betydelseförskjutningen i titelöversättningen?) är Sophies bok, hon lever ett sånt där skolvardagsliv med pojkvän och kompisar, som alla vill ha men som känns lite sådär lagom vardagstrist. Hon chattar med en kille på nätet, hon svalnar i sina känslor inför pojkvännen och sen kommer det där jullovet när alla reser bort och Sophie blir kvar i stan.

I slutänden är det här en väldigt vacker kärlekshistoria, om mot alla odds och trots förutfattade meningar och allt sånt. Fantastiskt fint, och grunden till det är Sophie, hon som inte alls är särskilt ovanlig och speciell men som vågar följa sina känslor. Jag älskar henne.

vad-min-flickvan-inte-vet_haftadFördelen med formen prosalyrik är att det räcker att säga lite för att antyda mycket och i Vad mina vänner inte vet och uppföljaren Vad min flickvän inte vet som jag också läst, öppnas många smygkikningshål, mot Sophies vänrelationer, mot hur hon hanterar killar, Robin, och inte minst föräldrarnas relation och sättet de är med Sophie, där finns en hel serie böcker att hämta men jag nöjer mig gärna med att plocka med mig guldkornen från Sonya Sones bok och spinna vidare i huvudet. Vad min flickvän inte vet som är den fortsatta berättelsen ur Robins perspektiv är lika fängslande och intressant, särskilt mycket tycker jag om att Robin får utvecklas och hitta en egen plats i världen.

Nästa steg är att leta vidare och hitta mer prosalyrik för det är sannerligen en form jag gärna vidareutforskar!

Vad mina vänner inte vet av Sonya Sones. Bonnier Carlsen