Skrivsöndag: Tag och skriv!

Jag har ju läst en hel del böcker om skrivande vid det här laget och jag tycker nog faktiskt att alla har gett mig något alldeles eget. Det som är särskilt med nya antologin Tag och skriv är att den har ett sådant flyt. Den är lättsam och de som skriver om sitt skrivande är mycket förtjusta i just skrivandet. Med vissa undantag, Stina Stoor skriver om det trauma det innebär att inte komma vidare, att inte kunna eller vilja skriva längre.

Jag tycker mycket om Stina Stoors öppenhjärtiga berättelse, jag drabbas av det Åsa Linderborg skriver om vådan av att skriva självbiografiskt (inte bara att man riskerar att såra utan också att ens skildring riskerar att lägga sig emellan den man skrivit om och den man är, som ett falskt minne) och så suger jag åt mig av det Nina Wähä skriver om skrivkurser. Jag är just nu väldigt sugen på att gå en sådan och jag står i begrepp att hålla i en skrivcirkel själv på jobbet.

Alla dessa berättelser om skrivandet som hantverk och skrivandet som liv inspirerar verkligen.

TAG OCH SKRIV. FJORTON FÖRFATTARE OM SITT SKRIVANDE
Förlag: Natur & Kultur (2020)
Boken finns att låna på ditt bibliotek, vill du köpa den kan du hitta den här.

Bli som folk av Stina Stoor

Jag har läst Bli som folk till min jobbokcirkel och det har varit en rätt häftig läsupplevelse. Vissa noveller passerar lite oförmärkt, men andra är som hårda knytnävsslag i magen.

Genomgående stör jag mig på karlarna, deras förväntan om att få allt serverat. Det är orättvist för där finns också handfallna män (som är handfallna för att den som servat dem är borta) och män som verkar rätt snälla (men de dör), men det är de där jäkla glasswienerbröden i sista novellen som sätter tonen för mig. Över huvud taget är sista novellen, För vår del, väldigt stark om mamman som aldrig riktigt räknas och hör till men ändå tillmäts ansvar för att ta hand om gravar efter människor som inte var så jäkla snälla. Och huset ska hon städa, men hon får inte göra det till sitt. Och så de där glasswienerbröden. Nej, jag blir bara arg.

Annars fångas jag mest av barnen. De utsatta, ensamma, sära och hur starka som helst barnen. Som går sina egna vägar (bildligt och bokstavligt). Jag älskar språket, alla åar som ”ångrade sig hit och dit”, alla ord och meningsbyggnader jag inte känner men ändå begriper. Det är helt glesbygdsmagiskt inne i Bli som folk, och så finns där så mycket skog, sorg och barndom. Jag älskar det.

BLI SOM FOLK
Författare: Stina Stoor
Förlag: Norstedts (2015)
Köp den t.ex. här eller här.