Nytt oemotståndligt från Wirsén

Jag har ju tidigare bekänt min och barnens kärlek för Stina Wirséns småböcker om nallen, fågeln och alla de andra. Nu kommer två nya böcker i serien som inte direkt tar upp småfrågor.

Vems kompis? behandlar frågor om kompisskap och svartsjuka när en ny blå katt ansluter sig till gänget. Nalle vill förstås att katten bara ska leka med honom/henne och bara låna den hink nalle erbjuder för utlån. Men katten vill leka med alla och det leder förstås till konflikter och överloppshandlingar. Allt slutar sen lyckligt när alla leker tillsammans och katten leker med nalles hink men vägen dit är inte alltid lika vuxentillrättalagd. Och jag gillar hur Wirsén som alltid lyckas fånga den barnsliga verkligheten så på pricken som jag som utanförstående (förälder) i alla fall upplever den.

Den andra boken i denna utgivning är Vem är död? Där berättas om hur fågels farfar dött och vad som händer. Det blir tårar, begravning och många funderingar men (tack och lov) inga klara svar. Det är en fin och luftig berättelse som lämnar många funderingar att diskutera kring. Min treåring gillar den som alla Wirsén-böckerna men snartfemåringen fastnar för den på ett djupare sätt och vi har haft utförliga diskussioner med avstamp i den här boken (som hon för övrigt tror heter Vem är döden vilket jag tycker vore ett coolt uppslag för en ny bok i serien 😉 )

Två finfina böcker till i Wirsén-biblioteket helt enkelt.

~Bonnier Carlsen, 2010~

Trend

Det kom en liten bonusfråga från Lilla O efter veckans ABC. Den handlar om litteraturtrender. Och det finns säkert hur många som helst om man bara lyfter blicken och ser sig omkring. Men jag håller blicken hårt fäst vid det bekanta och måste bara säga något om vampyrtrenden igen. Jag har skrivit tidigare om olika former av vampyrer som hemsöker såväl tv som böcker (här och här exempelvis) nuförtiden. Jag är ju, som de flesta som läser här har förstått, väldigt förtjust i vampyrer som företeelse och jag läser gärna om dem. Jag har läst Twilight, Charlaine Harris Sookie Stackhouse-böcker,  The Strain och (ohälsosamt mycket) mer. Just nu läser (och ser) jag Vampire Diaries med viss behållning – böckerna är förresten (i alla fall till en början) väldigt lika Twilight med den lilla twisten att Smiths VD ju faktiskt var först, dessutom tycker jag nog att VD verkar bättre också men mer om det när jag är färdigläst.

Eftersom jag själv gärna läser vampyrböckerna så letar jag ju också upp dem och blir på så sätt lite blind för det allmänna i trenden. Men på senaste tid har jag verkligen slagits av hur stark den är och det har blivit tydligt för mig bland bibliotekshyllorna. Vampyrerna är verkligen överallt. Ok, det finns allt för få faktaböcker om vampyrmyter och annat relaterat för att jag ska vara helt nöjd men herregud hur det ser ut bland skönlitteraturen! Vampyrer, vampyrer, vampyrer. När det gäller vuxenlitteraturen så köps det i och för sig in ganska lite vampyrer men på ungdomssidan verkar det inte finnas annat. På senare tid har jag till och med hittat vampyrer på barnbokshyllorna (det är exempelvis möjligt att bokvägen få upplysningar om hur man tar reda på om ens syskon är vamyrer ;)) och en av favoriterna här hemma En liten skär och alla ruskigt rysliga brokiga av Carin och Stina Wirsén innehåller minsann också en liten vampyr. Den är förvisso hemskt söt men det är lite svårt att förklara den och dess (icke)existens för fyraåringen 😉

Så en trend är det absolut och om huruvida den är rolig eller fördärvlig kan man säkert diskutera länge. Men jag tycker nog att man kan ge den lite utrymme så länge vampyrerna inte glufsar i sig allt som kommer i deras väg. Lite variation vill man ju ändå ha – till och med jag 🙂

Vem är… största favoriten?

Stina Wirsén är en stor favorit här hemma. Inte bara ritar hon finfina bilder till berättelserna om Rut och Knut och gör den fantastiska serien om Många små brokiga... Hon har också berikat vår barnbokhylla (jo vi har ju en sån) med en hel hög Vem…-böcker. Det är Vem är söt? Vem är arg? Vems mormor? och allt vad de nu heter. Och alla är bra på det där lite moraliska men barnsligt vilda sättet. Det är böcker som inte bara ger barnen exempel på hur det kan vara bra att umgås utan också ger mig som förälder en inblick i hur det faktiskt är att vara barn. Och jag känner igen mig och minns upplevelsen av att allt är så stort och livsavgörande i varje enskild sekund. Det barnen lär sig, förutom att leva tillsammans, är nog att ingen är särskilt perfekt och att också vuxna kan vara rätt vilse ibland.

Genom hela Wiréns konstnärskap – som författare men främst som illustratör – löper en röd tråd av genustänk. Flickor är inte nödvändigtvis små och rosa och kan lika väl som pojkar vara busiga och vilda. Pojkar måste inte vara tuffa och hårda utan kan vara som de vill. Barn är barn i Stina Wirséns värld och kön spelar inte så himla stor roll. Jag är väldigt förtjust i den världsbilden och för mig är den viktig att förmedla till barnen som ju faktiskt är tusen gånger mer barn än de är pojke och flicka. Jag skulle vara beredd att fylla bokhyllorna med Wirséns böcker bara därför. Men som det nu är så står de där därför och för att de är så innerligt bra och älskade av barnen.

Favoriter är just nu: Vem blöder? Vem bestämmer? och Vem är borta?