Änglafall

När jag skrev mitt inlägg Änglar, finns dom? på Kulturkollo tidigare i höstas gjorde jag det med vetskapen om att denna bok var påväg. Jag var lite orolig att Änglafall skulle vara en sån där twilightvariant med änglar, romantiska änglar, hu! Nu har jag läst boken och vet att så illa är det inte, men inte heller så bra som det skulle kunna vara.

Det här är första delen i en actiontrilogi enligt nuvarande formel 1A. Flicka befinner sig i trångmål, man (gärna övernaturlig, här ängel) befinner sig i trångmål, hon räddar honom, typ, för att han ska hjälpa henne längre fram. Han räddar henne, hon är tuff och stark och han är tuff och stark och en förbindelse dem emellan är lika oundviklig som den är förbjuden. Här kan vi också krydda med lite extra blod och blodiga våldsamheter (avslitna kroppsdelar och sånt), en psykiskt sjuk (eller är hon det?) mamma och helt förfärliga experiment utförda på barn. Och det är en himla tur det, vilket verkligen är en helt förfärlig sak att säga men utan de elementen skulle Änglafall bli samma bok som jag läst flera gånger tidigare, den skulle också vara väldigt mycket mindre intressant.

Av änglamyter görs tyvärr mycket lite. Änglarna är föredömligt grymma men jag saknar mer av grundberättelse att luta karaktärerna mot. Kanske kommer det i senare delar i trilogin. Men då är det för sent för jag läser nog inte vidare, jag orkar inte riktigt engagera mig i vare sig Penryn eller Raffe (namnet som änglahuvudpersonen delar med en hund på min syrras ridskola, kan inte riktigt släppa det). Jag får helt enkelt stilla min änglafascination annorstädes. Jag har just avslutat Sharon Shinns Archangel, och det är något helt annat det, rapport kommer snart.

ÄNGLAFALL
Författare: Susan Ee
Förlag: Modernista (2015)
Översättare: Carina Jansson
Del 1 i serien Penryn och tidernas slut.
Köp den t.ex. här eller här.
Andra som skrivit om boken: Bokentusiasten