Idag ska jag tipsa om två böcker som handlar om OCD/tvångssyndrom, en vanlig diagnos tillsammans med autism, men förstås också hos andra. Jag hade aldrig ens tänkt tanken att vår 14-åring hade tvångssyndrom förrän en läkare kopplad till BUPs OCD-team berättade det för mig i vintras. Och det trots att jag själv inte är helt obekant med tvångstankar för egen del.
Det finns inte mycket skrivet om Tvångssyndrom för andra än behandlare (tyvärr finns det inte jättemycket för dem heller), men jag har hittat två riktigt bra – Tvångssyndrom/OCD – Nycklarna på bordet av Susanne Bejerot och Tvång – En guide för dig som anhörig av Annkatrin Noreliusson. Susanne Bejerot vänder sig främst till behandlare men gör en faktaspäckad genomgång av tvång, besläktade tillstånd och KBT vid OCD som också anhöriga och personer med OCD själva kan ha nytta av. Annkatrin Noreliussons fokus är på familjen och den anhörige. Jag har stor hjälp av båda när jag försöker lära mig mer och orientera mig i en värld där det bor ett OCD-monster (vi kallar det så hos terapeuten som leder KBTn). Som förälder till en ungdom med OCD är man djupt involverad i såväl tvång som behandling och man behöver lära mer och förstå sin roll.
Annkatrin Noreliusson skriver mycket om hur tvånget gärna tar över hela familjen och hela vardagslivet och det känns oerhört befriande att bli bekräftad i det. Jag förstår att OCD räknas som en av de mest handikappande tillstånd man kan ha, det är som ett fängelse som man behöver hjälp att komma ut ur. Man behöver också hjälp att begripa att det självklart är helt dränerande och förfärligt i vissa, ibland långa, stunder. Man behöver strategier för avslappning, avkoppling och vila. På många sätt är jag tacksam för allt jag lärt mig genom min egen erfarenhet av ångest, depression, utmattning och annan skit. Jag har haft så mycket ångest de senaste åren, men jag har också lärt mig hur jag bäst lever med den (jag går till jobbet också när ångesten säger åt mig att jag aldrig kommer klara det, jag motionerar regelbundet, yogar och mediterar så ofta jag kommer ihåg, jag går ut i skogen, jag läser och framförallt så är jag snäll mot mig själv när jag missar allt det där och när jag låter vissa delar av ångesten faktiskt begränsa mitt liv. Ingen orkar allt alltid.) Dels är det applicerbart på obehaget ocdn ger mitt barn (jag förstår känslan eftersom jag haft den) dels har det gett mig verktyg jag kan använda själv och med mitt barn (KBT är ju KBT oavsett varför).
En sak som Annkatrin Noreliusson berör är hur OCDn hos en person med autism är sammanflätad med autismen. Ocd är ritualer och tvång som behöver jobbas bort, men ritualer av olika slag är också det autisten använder för att göra världen begriplig. Det går förstås att arbeta bort tvång hos en person med autism, men inte utan att veckla ut vad som är vad. Det har blivit väldigt tydligt i vårt fall och det är väldigt svårt.
Efter att ha läst båda de här böckerna men framförallt Susanne Bejerots framstår kopplingarna som tydligare för mig. Jag ser hur tvång och ångest hänger ihop, hur tvång och autism, ritual och tvång, ritual och autism, tvång och tics osv samspelar och förhåller sig till varandra. I alla fall har jag en bättre blick för det nu.
Jag önskar fler böcker om tvång men är glad att de här två finns.
Om böckerna
Titel: Tvång. En bok för dig som är anhörig
Författare: Annkatrin Noreliusson
Förlag: Lassbo förlag (2022)
Titel: Tvångssyndrom/OCD – Nyckarna på bordet
Författare: Susanne Bejerot
Förlag: Studentlitteratur (2011)