16 april 2024

Sätt mig i brand

Jag tycker mycket om den här bokserien som inleddes med Rör mig inte. Det är språket, de komplexa karaktärerna och Juliette som gör det, i den ordningen tror jag. Juliette är förvisso väldigt, väldigt irriterande stora delar av tiden, i alla fall hela Rädda mig inte, men hon rör sig, hon är påväg någonstans. Mot att finna sig själv och det är faktiskt en av de bästa sakerna med Sätt mig i brand, att hon gör det. Juliette äger!  Jag gillar hela boken även om det blir lite kliché ibland, Tahere Mafis kliché är ändå lite annorlunda än alla andras. Karaktärerna …

Sätt mig i brand Läs mer

Rädda mig inte

Jag tyckte en hel del om Rör mig inte av Tahereh Mafi när jag läste den tidigare i vår. Men jag tyckte samtidigt att den hade en del sega partier och att den var allt för fokuserad på kärlekshistorien som naturligtvis finns där. När jag nu läst fortsättningen Rädda mig inte måste jag konstatera att jag fortfarande har en hel del kärleksfokus att störa mig på, men det är inte segt en enda sekund. En av de bitar jag tyckte allra mest om i första delen var språket, det där målande och ibland till och med poetiska och samtidigt väldigt …

Rädda mig inte Läs mer

Rör mig inte

Rör mig inte är en av de numera rätt vanligt förekommande ungdomsdystopierna. Ung instängd flicka jagas av ett ångestfyllt förflutet. Och så är hon annorlunda. Och så finns där en pojke, och en förtryckande struktur eller överhet. Det finns regler och de har blivit eller blir brutna. Lite som Hungerspelen/Divergent/Delirium. Och det är förstås grymt orättvist för alla att klumpas ihop så men ärligt talat, det finns många besläktade dystopiska ungdomsböcker just nu… Rör mig inte skiljer ut sig i språkhantering tycker jag. Det målande språket, siffrorna och överstrykningarna fungerar förstås inte för alla men jag kan inte låta bli …

Rör mig inte Läs mer