The wych elm av Tana French

Om man vill ha lättläst, snabbläst och lättsmält ska man läsa något annat, men om man inte är rädd för att hantera lite motstånd för att ta sig till kärnan av en mörk och tung berättelse, då är Tana French den man ska söka sig till. The wych elm är dessutom en bok som dyker ner i de allra mörkaste och skitigaste delarna av att vara människa. Att läsa om Toby är som att gå genom en vindlande korridor av undermedvetenhet där dörrar öppnas och stängs så snabbt att man inte kan vara säker på att man sett det. Och att följa med Toby dit ner är onekligen som att gå in i sin egen korridor och inte riktigt vara säker på att komma ut med förståndet i behåll. Det är fantastiskt.

The wych elm är ingen Broken harbour, som är så bra att jag inte tror att någon skulle läsa och inte gilla, det finns säkert läsare som inte fångas in av den här berättelsen. Det tog mig nog 150 sidor eller mer innan jag var fast och jag hade troligen inte läst vidare om jag inte vetat av erfarenhet att det alltid, alltid är värt att ta sig igenom det som inte känns alldeles glimrande hos Tana French eftersom jag snart kommer sugas in och sen kommer det visa sig att det var glimrigt också i starten, det var bara jag som inte kunde se det.

Jag har en särskild plats i mitt hjärta för författare som tvingar mig att kämpa lite för att sen ge mig en massiv belöning i form av en fantastisk läsupplevelse. Margaret Atwood, Hilary Mantel, Colm Toibin och Virginia Woolf är sådana författare, och Tana French. De har också det gemensamt att de aldrig gör mig besviken, också det som är halvdant är riktigt bra. Och The wych elm är inte en halvdan bok.

THE WYTCH ELM
Författare: Tana French
Förlag: Penguin Viking (2018)
Köp den t.ex. här eller här.

Inkräktare av Tana French

Tana French är makalös, också när hon inte är på topp är hon så himla bra.

När jag började läsa den här boken för ett år sen (jag köpte den när den kom ut, men sen blev jag som bekant utmattad och läsoförmögen) gjorde jag det med vetskapen om att många tyckte att den var lite skakig. Samtidigt var jag också medveten om att många ansåg Faitful place som lite skakig och den älskade jag. Över huvud taget har jag inte riktigt samma topplista som alla andra Frenchläsare. Jag tycker förstås att Broken harbour är allra bäst, herregud den är en av mina bästa böcker alla kategorier. Men jag älskar inte de två första böckerna i serien och inte heller den näst senaste The secret place.

The Trespasser (Inkräktare som den heter i den svenska översättning som jag efter långt uppehåll läste ut boken i) är inte den bästa boken i serien, men jag tycker väldigt mycket om den. Jag gillar Antoinette Conway och hur hon får gå igenom den där katharsisutvecklingen. Jag gillar att Stephen Moran hänger kvar. Jag gillar hur komplext och hur svårt det, som vanligt hos Tana French, är att skilja rätt från fel och mörker från ljus. I centrum av berättelsen finns en hjärtskärande sorglig och onödig, men ändå ödesbestämd, uppgörelse.

Conway gillar man verkligen inte för hennes personlighet och ändå är det ju det jag inte kan låta bli att göra. Moran är mjukare, mer lätt att ta till sig. Breslin är en vidrig liten råtta, eller? Inget är så enkelt som det verkar samtidigt som det förstås är det.

Jag har förstått att det inte är någon ny bok i serien på gång, i höst kommer Tana French ut med fristående boken The witch elm. Jag längtar barnsligt mycket efter att läsa nytt av Tana French och jag tycker att hon gör helt rätt i att utforska utanför de bekanta korridorerna i polishuset i Dublin, men jag kan inte låta bli att hoppas att vi får göra ett återbesök på mordroteln om något år.

INKRÄKTARE
Författare: Tana French
Förlag: Albert Bonnier förlag (2018)
Översättare: Christian Ekvall, originaltitel: The trespasser
Del 6 i serien om Dublin Murder squad. Del 1: Till skogs, del 2: Okänt offer, del 3: Faithful place, del 4: Broken harbour, del 5: The secret place
Köp den t.ex. här eller här.

52 bra saker: Tana French-sommaren!

the trespasser

Den här veckan fick vi veta att också sommaren 2016 kommer kunna krönas med en dos Tana French. I augusti kommer hennes The Trespasser! Jag tyckte mycket om Till skogs och Okänt offer. Älskade Faithful place (Brottsplats Faithful place på svenska), tokälskade Broken harbour (Otrygg hamn) och älskade The secret place (En hemlig plats, den är bra men inte riktigt lika bra som den fenomenala föregångaren).

Tack Linda för de goda nyheterna!

Det här är en av mina 52 bra saker 2016! Alla bra saker hittar du här.

The secret place

secret placeTana Frenchs femte roman, The secret place, är spännande, den är tät och den är allmänt bra. Men det är sättet den berättas på, språket och tilltalet, som skiljer ut den. Det är det som gnistrar.

Det pratas mycket om Gillian Flynn och hur bra hon är, med rätta. Det borde talas mer om Tana French för hon är ännu bättre. När Flynn dippar ibland mitt i böcker så har French aldrig skrivit en dålig sida (det har hon säkert, men jag är stjärnögt bedövad och läslycklig just nu). I mina ögon är Till skogs svagast, men det kan ha varit för att jag läste översättningen och då känner jag att det finns möjlighet att missa French fantastiskhet. Många menar att Faithful place är trist men jag tycker att den är fantastisk i sin instängdhet, jag tycker att varje ny French är en liten smula bättre än den förra. Med möjligt undantag för att ingen kommer att kunna komma upp i Broken Harbour-klass, det vore grymt att förvänta det.

I The secret place möter vi några bekanta ansikten och några nya, och så beger vi oss till en brottsplats så klassisk att jag blir knäsvag – en internatskola för flickor, med nunnor i. Fatta! Mordet begicks för ett år sen och nu har något lämnat ett meddelande om att hon vet vem som mördade. Poliserna kommer och ett kammarspel utan dess like tar form. Och rakt igenom allt glimrar Tana French sätt att skriva, sättet alla får en egen röst, orden de använder, sättet hon låter dem snärja in sig i tankar ibland. Jag älskar det så galet mycket!

Nu ska jag önskegoogla lite och hoppas hitta en ny French-roman på horisonten *håller tummarna superhårt*.

THE SECRET PLACE
Författare: Tana French
Förlag: Hodder & Stroughton (2014)
Del 5 i en serie. Del 1 Till skogs, del 2 Okänt offer, del 3 Faithful Place, del 4 Broken harbour
Köp den t.ex. här eller här.
Andra som skrivit om boken: Dark places, Bokbabbel

Broken Harbour

20130710-164818.jpgVilken resa det är att läsa Broken Harbour. Att omslutas av stämningen. Att inte vilja läsa till slut för att det måste vara till och med mer fasansfullt än resten. Att inte kunna låta bli. Att hamna fulgråtande och ensam på balkongen, försökande att hålla fast vid det som är normalt i livet. Att inse att något är sönder. Att det är bättre så. Att det som lärts gjort mig till en bättre människa. Och så önskan om att jag kanske hade kunnat vara utan det.

Om handlingen vill jag berätta så lite som möjligt, det är en sån bok det här. Dels för att varje detalj ger nästa nyckel, dels för att alla som läser boken förtjänar att läsa den oförberedd. Där finns en gåta, ett mord som begått och en förklaring som ska hittas. Där finns Scorcher Kennedy med inte bara starka förväntningar på att lyckas lösa fallet utan också en tung börda från det förflutna att bära på. Han har varit i Broken Harbour tidigare…

Det händer att mitt hjärta stannar när jag läser boken, att jag gråter, att jag småler, att jag förundras över karaktärer och över French fantastiska språk och förmåga att bygga stämningen. Så här i efterhand handlar dock det mesta om att försöka skaka av sig. Missförstå mig rätt, det är en fantastisk bok (en full femma) men den är omöjlig att bära med sig och omöjlig att släppa. Jag går sönder lite mer för varje gång jag tänker på den. Förhoppningsvis kan vi laga oss själva lite efterhand både jag och Scorcher…

Broken Harbour av Tana French. Hachette Books

Faithful place

Nu har jag gjort det! Jag har läst Tana French på engelska och möjligen är det därför som Faithful place är min favorit i serien såhär långt.


20130303-103407.jpg

Till skogs gillade jag men förvirrades också lite av, Okänt offer tyckte jag ännu mer om men intrigen kändes samtidigt lite långsökt. Hon är duktig på att skriva kraktärer French och i varje bok saknar jag den förra huvudpersonen så hjärtat blöder. Frank Mackey som är huvudperson i Faithful place var min favorit redan i förra boken. Och jag älskar honom nu också.

När Frank tvingas återvända hem till sin familj och sitt förflutna i Faithful place vill jag egentligen inte följa med honom. Det står så oerhört klart redan från början att han gjorde rätt som stack, även om konsekvenserna, ska det visa sig, blev förfärliga. Frank är hård, hjärtlös, förstörd, kärleksfull och förhärdad. Det är omöjligt att inte heja på honom. Hans familj är förstås förfärlig men med vissa undantag kan det mesta förklaras och kanske förlåtas (men det är förstås inte min sak att göra just det). Mordgåtan är som vanligt underordnad i den här serien, den driver historien framåt men är egentligen en fond som relationsdramat utspelas framför.

Allra bäst tycker jag om Franks relation med Holly, dottern, det är hon som ställer alla de viktiga frågorna, hon som reagerar och får saker att hända. Och Frank menar verkligen allt han säger om att ljuga och skydda henne ända in i döden. Frank är helt enkelt en trovärdig karaktär som älskar och avskyr sin familj och som utan tvekan skulle offra allt för Holly. Som föräldrar gör, eller i alla fall bör göra.

Faithful place av Tana French. Hodder & Stoughton

Okänt offer

Oj!

Det här är boken jag aldrig kan komma ihåg vad den heter, den engelska titeln, The Likeness, biter sig kvar mer än vad “Okänt offer” gör och dessutom säger den mer om handlingen. Det är också boken jag haft på läslistan i flera år utan att orka ta mig an. Och det är slutligen boken som jag är väldigt glad att jag väntat att läsa för den passade väldigt bra som sällskap på balkongen denna opålitliga sommar.

Jag läste French första bok Till skogs för ett år sen och jag gillade den utan att vara förstummad av älsk. Jag tror att jag tyckte att den var snårig i språket emellanåt vilket troligen hade med översättningen att göra (Okänt offer känns bra översatt men jag tänker ändå läsa om den på engelska tillsammans med första boken eftersom jag är övertygad om att originalspråket här ger en ytterligare dimension till berättelsen). Jag vet att jag gillade samspelet mellan Cassie och Rob och nu (Spoilervarning) saknar jag Rob nästan lika mycket som Cassie gör. Inte så att han fattas i historien men jag saknar honom som person, hade gärna haft honom där, vilket är ett oerhört gott betyg till French. En karaktär som lever sitt eget liv är en väl framskriven karaktär. Mitt enda problem med Okänt offer är att det refereras väldigt friskt till den där utredningen som Till skogs handlar om och jag minns knappt någonting av vad som egentligen hände i den boken (minns stämningen, spänningen och känslan). Jag tycker annars väldigt mycket om hur Cassie långsamt avslöjar bitar av vad som hände för läsaren men jag blev tillslut tvungen att läsa om slutet på Till skogs för att inte bli galen på mitt dåliga minne.

Handlingen i Okänt offer öppnar för jämförelser med Den hemliga historien och annat brittiskt akademiskt i romanform. Och det är bra, DHH-vibbar är alltid bra. Historien är kanske inte logisk eller vattentät hela tiden men jag gillar verkligen Cassies instabilitet och hur hennes längtan efter gemenskap skildras. Och jag kan säga så mycket som att jag inte alls är nöjd med hur hon väljer att göra alldeles på slutet, när allt är över.

Okänt offer är en andlöst spännande bok, en sån där att längta till och sluka. Jag ger mig nog snart på fortsättningen Brottsplats: Faithful Place där en favorit ur den här boken, Frank Mackey, spelar huvudrollen och hoppas på ännu en bra bok om vad det förflutna gör med oss. Ni som läst redan – är den lika bra?

~Albert Bonniers förlag, 2009~

Till skogs

Tana Frenchs första roman är en sån där bok som jag länge både velat läsa och inte. Viljan kommer från det faktum att många pålitliga bokbloggare (Helena på Bokhora-tiden här och här, Bokbabbel, Boktoka och Snowflake) hyllat French och att upplägget med det förflutna sammanflätat med nutiden verkade väldigt spännande. Ickeviljan kommer sig förstås av att det handlar om barn – de som far illa och de som försvinner. Viljan vann till slut i alla fall och nu har jag, inte utan vånda ska sägas, läst ut den.

Boken börjar med Adam, han som försvann i skogen med sina vänner en dag för länge sen, han som kom tillbaka helt utan minnen, med enbart fragment. Adam blir Rob och polis och hamnar i en utredning där han verkligen inte borde vara. Den rör en flicka som försvinner i samma område som där han växte upp och förlorade sina vänner till ovissheten. Flickan dyker dock upp, mördad, och jakten på mördaren väcker många diffusa minnen och ovälkomna associationer.

Jag älskar sammanflätningen, spänningen som ligger i att inte ens berättaren vet sanningen om sig själv och det som hände. Skogen är precis så mystisk och lockande/skrämmande för mig som den är för honom. Jag brinner verkligen av längtan att få veta vad som hände med Jamie och Peter, mer än jag bryr mig om Katy, flickan som blivit mördad, faktiskt. Och det är lite av ett problem. Jag tycker att historian är så mycket starkare än nutiden att jag inte riktigt bryr mig om vad som händer här och nu. Den gåtan får väl dessutom en ganska ickeoväntad upplösning och känns inte så originell. När det gäller gåtan Adam så tänker jag inte säga ett knyst om hur det slutar men jag måste säga att jag inte är nöjd. Tyvärr hindrar min spoilerrädsla mig från att diskutera slutet mer, men tro mig det är det jag vill diskutera, i timmar…

Sammanfattningsvis så tycker jag att det här är en bra bok, stundtals är den fantastisk men mot slutet faller den ihop lite för mig. Jag gillar långsamheten genom hela boken dock, hur saker berättas och görs långsamt för att sen speedas upp en stund innan det faller tillbaka i lunken. Och jag gillar kemin mellan Rob och Cassie. Till skogs är litegrann så bra som jag hoppades och litegrann en besvikelse men jag kommer definitivt läsa fortsättningen (The likeness/Okänt offer), ganska snart tror jag. Del tre i serien Faithful Place kommer på svenska i höst, samtidigt som Tana French kommer med del fyra – Broken Harbour. Det finns mycket att se fram emot i Tana French-världen alltså 🙂

~Albert Bonnier Förlag, 2008~