Thomas Olsson

Det är inte meningen att man ska vara här av Thomas Olsson

av

När jag i somras skrev om den där boken (med den långa titeln) om Erebus och Terror tipsade Jspr mig om att det finns en serieroman om expeditionen och att jag borde läsa den. Sagt och gjort, jag lånade boken på biblioteket och nu har jag läst.

Det är inte meningen att man ska vara här är en hjärtskärande berättelse om en 14-årig pojke, Thomas Evans, som söker och får en plats som skeppspojke på Franklins skepp Terror. Inte bara är det förfärlig läsning för att man ju mer eller mindre vet hur det ska gå, att leva på ett fartyg på 1840-talet var heller ingen picknick i allmänhet och det skildras bra av Thomas Olsson.

Det sägs inte mycket i den här boken, lång tid förflyter över få serierutor och ändå blir det inte summariskt berättat. Och det finns tid till att låta landskapets ödslighet och besättningsmännens förtvivlan sätta sig och smitta.

Det är inte meningen att man ska vara här är en titel som väl beskriver min känsla inför de här vanvettiga expeditionerna. Det är verkligen inte meningen att man ska det om man inte begriper att lära och ta hjälp av dem som redan finns där. Boken tar också i det ämnet på ett fint sätt. Och Franklin kommer inte väl ut, oförvånande nog.

DET ÄR INTE MENINGEN ATT MAN SKA VARA HÄR
Författare: Thomas Olsson
Förlag: Kartago (2016)
Boken finns att låna på ditt bibliotek, vill du köpa den kan du hitta den här.
Andra som skrivit om boken: Det här har jag läst

Församlingen

av

Jag hade tyckt mycket mer om den här serieromanen om den spretat lite mindre och gett mig lite mer analys. 

Visst är det intressant att se hur uppväxten i en frikyrkorörelse kan se ut, visst är pastorerna lite komplexa men ganska svavelosande, visst är kraven tunga, visst är mamman mild och pappan rätttrogen. Visst är Tommy i kläm mellan det han önskas önska och det han tror sig vilja ha. Men ändå blir det aldrig mer än väldigt små bitar av en uppväxt och ett vuxenblivande. Varför är/blir Tommy ett sånt svin till exempel? Varför behandlar han tjejer som skit? Är det för att pappan är ett tillbakadraget svin i fåtöljen där hemma eller är det för att pastorerna lär honom dubbelmoral, eller för att mamma signalerar att det är så det ska vara? 

Nu fokuseras tron och det sekteristiska när det kanske hade varit bättre att fokusera en av de här nedslagen som görs, visa på en brytpunkt och försöka fördjupa karaktärerna därur. Som det är nu så är Tommy en kille som växer upp i en frikyrka där det är förtryckande och trist, sen bryter sig ut och blir en kille som är rätt förtryckande och trist. Det är förvisso intressant och naturligtvis logiskt, men jag törstar efter att få mer av det som finns där bakom…

[su_note note_color=”#fcfcf0″]
FÖRSAMLINGEN, Thomas Olsson
Orosdi-Back, 2013

Andra som skrivit om boken: Litteraturmagazinet[/su_note]