Ulf Nilsson

En liten bok om konsten att dö av Ulf Nilsson

av

Ulf Nilsson är en av mina favoritförfattare och också en av mina favoriter bland människor som synts i barn-tv genom åren. Jag kan inte sluta tänka på hur himla bra han var som Bolibompa-morfar när mina barn var små. Och så Farväl herr Muffin förstås, om marsvinet som fick ont i magen och dog. Som vi läst och funnit tröst i den! Nu är det Ulf Nilsson som är död och det känns på många sätt obegripligt och omöjligt att ta till sig. Inte kan väl en Bolibompa-morfar dö?

En liten bok om konsten att dö är enkel, kortfattad, eftertänksam och osentimental. Den gör inte ont, den ger inte tröst, den funderar. En av de bästa sakerna med den är att den inte tränger sig på. Läsaren får själv bestämma vad som orkas med. Det här är en tankebok att återvända till om och om igen.

Jag tycker att En liten bok om konsten att dö, i all sin anspråkslöshet, tillhör de där allra bästa böckerna som handlar om döden och döendet, tillsammans med Farväl herr Muffin, Joan Didions böcker Ett år av magiskt tänkande och Blå skymning och Mortality av Anthony Hitchens. Det är ett fint sällskap och Ulf Nilsson har skrivit två av de bästa…

Jag kommer som sagt återvända till den här boken. Det jag bär med mig från den här läsningen är lugnet. Att möta vetskapen om slutets närhet med lugn och trygghet är inte alla förunnat, men det verkar ha varit så för Ulf Nilsson. Det ska jag tänka på, meditera över, hoppas på.

Om boken

Titel: En liten bok om konsten att dö
Författare: Ulf Nilsson
Förlag: Albert Bonniers förlag (2022)

Bara bra böcker! Farväl herr Muffin

av

Ibland stöter man på utkast till inlägg som aldrig blev och så hade tiden glidit ifrån dem. Här kommer ett om en bok som tiden aldrig glider ifrån.

Ode till Herr Muffin
Det händer sig ibland att döden kör in sina vassa klor i en helt vanlig familj en helt vanlig torsdag, eller onsdag, eller… Även när den är oväntad är den alltid oförberedd, hur skulle man kunna förbereda sig på något man inte kan begripa?

Som förälder står man så sorgligt liten och ensam där och då. Har man tur är man två, har man riktig tur finns ännu fler runt omkring som kan hålla i handen men ändå är man alltid, alltid ensam med en annan lite mindre människa som man ska förklara det där man inte förstår för. Och den där lite mindre människan är dessutom så oerhört mycket bättre rustad att ta in och tänka och förstå, men det hjälper inte dig.

Jag har vid två tillfällen varit den som tvingats berätta förfärligt sorgliga saker för mina barn. Ensam. En gång om en hund, en gång om en släkting (jag kan inte säga vilken gång som var värst för dem så döm mig inte för att jag tar med hunden här!). Båda gångerna har jag haft så få ord. Och bägge gångerna har det slutat i långa kramar och mitt på gränsen till hysteriska utrop “Ska vi ta och läsa Herr Muffin?”.

Adjö, Herr Muffin är den sorgligaste bok jag kan läsa, och den vackraste. Jag har läst den för barnen långt innan de ens kände till vad död och sorg var och jag har läst efteråt. Jag gråter varje gång. Det har hänt att jag har läst boken när barnen inte velat eller varit redo för den, i sorgen, för mig själv. Jag är så glad att den finns, så djupt tacksam. den fanns inte när jag grät ögonen ur mig över min älsklingshund när jag var tio eller när jag förlorade min gammelfarmor. Jag hade behövt den. Men nu finns den och är världens bästa redskap för mig som förälder, både i mötet med barnens sorg och min egen.

Och vill du ha ett tips till? Läs för allt i världen En stjärna vid namn Ajax av Ulf Stark. Den har jag inte heller någonsin läst utan gråt och igenkänning.

Alla bra böcker från december 2020 hittar du här.

Vi letar konstiga bilar

av

I den här familjen tillber vi Sarah Sheppards fantastiska dinosaurieböcker. Snartfemåringen har läst dem i flera år och treåringen är nyligt såld på dem. Gissa om den del av familjen som har koll på bokutgivningen (det är en sorgligt liten del av familjen faktiskt) blev lite till sig när det visade sig att Sarah Sheppard skulle komma med en ny bok i höst och det tillsammans med en annan stor favorit, Ulf Nilsson (Herr Muffins pappa ni vet).

Vi letar konstiga bilar är en bok med enkel handling – en grupp dagisbarn ska gå med sin fröken till bokbussen (såklart!) och passerar på vägen en hel massa trafik och märkliga fordon. När jag först slog upp boken och försökte orientera mig blev jag totalförvirrad. Sidorna är nämligen fulla av text, faktarutor, pratbubblor och bilddetaljer. Först förvirrad som sagt och sen rätt så förälskad. Det här är nämligen en bok inte bara för läsning utan också för upptäckt och nyfikenhetsstillande. Man kan läsa texten för sig och strunta i faktarutorna om man inte orkar vara pedagogisk någon kväll och man kan nästa dag strunta i berättelsen och bara lära sig och barnen mer om gatsopningsmaskiner, markvibratorer och talgoxar. Ibland orkar man köra hela racet och får en lång, mysig lässtund.

Vi letar konstiga bilar är förstås en bok om bilar och andra fordon men där finns också plats för naturen i staden och ökad kunskap om hur allt fungerar tillsammans. En klar ny favorit i vår familj – största fanet är för tillfället treåringen (och jag).

~Bonnier Carlsen, 2010~

Fina herr Muffin

av

Adjö, Herr Muffin av Ulf Nilsson med underbara bilder av Anna Clara Tidholm har länge varit en favorit här hemma. Fyraåringen började intressera sig för boken redan förra sommaren och den har lästs sporadiskt både om dagarna och vid nattning. Under vissa perioder har vi läst och tittat flera gånger om dagen. Vissa stunder tror jag att boken själv har väckt frågorna kring döden för att vid andra tillfällen ha besvarat frågor som burits länge. Det är spännande men oändligt svårt att prata om döden med en liten tjej för vilken hela världen är ny och minsta vardagsfråga oändlig.

Adjö, herr Muffin hamnade i vår bokhylla redan innan vi blev föräldrar och jag har alltid haft ett varmt förhållande till den. Ömsintheten i skildringen av det åldrande marsvinet och hans levda liv, respekten för kärleken till ett husdjur och den sorg som drabbar när man förlorar, de underbara bilderna… Precis allt med Herr Muffin är bra och här hemma har den varit en utmärkt utgångspunkt i samtalet och vi återkommer ofta och gärna till den i våra samtal kring döendet, döden, sorg och livet efter.