Zombie apocalypse

Allt började med att jag blev utmanad av Swedish Zombie. Det var en fråga och ett svar på twitter och några dagar senare damp en zombiebok ner i min brevlåda. Passande nog skedde det där dimpet dagen innan jag blev riktigt sjuk och min första sjukläsning blev just Zombie Apocalypse som var den bok som Jonny valt ut åt mig. Det var väldigt, väldigt bra och väldigt, väldigt olämpligt vilket jag ska återkomma till.

Förutom att vara en bok som dök upp i rättan tid är Zombie Apocalypse också en bok som huvudsakligen utspelar sig i London och det vet vi ju alla att jag gillar London… Sen hoppades jag också på en bok om samhället snarare än om monster och det fick jag verkligen. Sist men inte minst blev jag glad redan innan läsningen eftersom boken är ett sorts experiment där flera författare skriver olika berättelser i berättelsen och sådana kan säkert bli lite hursomhelst men de är i alla fall alltid spännande att följa.

Boken utspelar sig som sagt i London där en mystisk sjukdom sprider sig efter att den mer eller mindre desperata regeringen gräver upp en kyrkogård för att bygga om till en festival. Det visar sig snart att det var en kyrkogård som helst inte skulle grävas i och människor i närheten börjar snabbt bete sig underligt. Jag är svag för de olika berättarrösterna och det skiftande fokuset. Jag hinner aldrig tröttna och tycka att det blir slentrian, och det känns väldigt verkligt med blandningen av dokument. Variationen och den skiftande formen gör det också möjligt för boken som helhet att vara väldigt samhällskritisk, väldigt otäck, väldigt sorglig och på sina ställen obetalbart rolig. Mina absoluta favoriter är den unga tjejens dagbok, sms-konversationen från flygplanet som tar smittan ur landet och sist men inte minst drottningens ljuvliga tal till nationen. Efter det kunde jag faktiskt inte hålla mig utan spoilade hela slutet för min man (han förlät mig dock med hänvisning till sitt dåliga minne, läser han boken om en vecka kommer han likväl bli överraskad över slutet 🙂 ).

Och så var det det där med att kombinera smitta, hög feber och zombiebok. Kortfattat kan man säga att det är bra för inlevelsen men dåligt för den mentala hälsan. En natt vaknade jag och såg en man med stirrande, döda ögon och ett halvt bortslitet ansikte där det egentligen bara låg en alldeles vanlig katt… 40 graders feber och zombieböcker är en kanske inte uppenbart lyckad kombo, men herregud vad jag kände den här boken.