Var är Alaska

Hur ska vi någonsin kunna ta oss ur denna lidandets labyrint?

En skulle kunna tro att en författare som skriver böcker om karaktärer som brottas med den frågan, och om cancersjuka ungdomar för den delen, skriver ogenomträngligt tunga och förfärliga böcker. Och det gör han förstås, John Green, men samtidigt inte. Måste jag använda ett ord på hans författarskap så som jag känner det så här långt så vore det Livsglädje. Det finns en sån förtvivlad glöd hos dem alla, hos Alaska, Miles och Översten. Och det är förstås hjärtekrossande i sig.

Miles söker ett okänt Kanske och han gör det genom att lämna sin familj, sin barndomsstad och sin ensamhet. Han gör det genom att resa till en internatskola och bli rumskamrat med Översten och någon sorts vän med Alaska. Det nollas, det lärs känna, det röks, dricks, hånglas, gråts och levs sådär som levandet kanske bara är möjligt för unga boende på internat (hej folkhögskola!). Allt är så starkt, livsviktigt och svårgreppbart. Och hela tiden vet jag som läsare att det finns ett före och ett efter någonting.

John Greens sätt att skriva är förunderligt, så enkelt om så svåra saker som livet. Jag tar inte i när jag säger att John Green är min absoluta favoritförfattare just nu.

Var är Alaska? av John Green. Berghs förlag