Shakespeare, Whedon style…

Jag underhåller min Whedonsamling med rörande/sorglig noggrannhet. Allt Whedonskt ska slutligen hamna i min hylla. Där finns Dr Horrible och annat obskyrt tillsammans förstås med allt det stora – Buffy, Angel, Dollhouse… Nu har jag också lagt vantarna på Whedons senaste semesterprojekt – Much Ado About Nothing. Och sett den har jag förstås också gjort.

Så recensionsdags alltså, eller nej, jag kan inte riktigt. Jag vet inte om det är bra eller inte. Det är inte som Cabin in the Woods (också i samlingen förstås) som jag kan bedöma som film (medelbra, smått genial, mer för skräckälskarna än för mig). Much Ado About Nothing känns mer som en klassåterträff. Eller som något motsvarande, men trevligt utan de oerhört negativa krypningarna på ryggen som sådana ger i alla fall mig. Det är en mysig återförening med gamla vänner. Och det är så väldigt inkluderande, som om jag också är med i ”klubben”. Det känns så som jag inbillar mig att det känns för inbitna Stephen Kingläsare att hitta referenser till tidigare verk i hans nyare böcker. Att få se captain Mal Reynolds som galen polis (hej Castle!) mot Andrew från Buffys ärkenemesisisis nördtrion. Wesley Wyndham-Pryce  som förste älskare… Topher Brink från Dollhouse (möjligen världen bäste nörd) också som förste älskare… Det blir lyckooverload för mig, och de har ju så himla roligt! Det liksom sipprar kärlek och värme från den här filmen, alla som deltar i den verkar ha haft sin bästa inspelning någonsin, eller så är de formidabla skådisar. Hur som, jag kommer sätta på den här filmen så snart jag känner mig lite ledsen, utanför eller bortkommen. För att bli en i Whedongänget. Än en gång har samlandet betalat sig. Än en gång blir jag varm i hjärtat när fiktionen möter verkligheten.

Vill ni ha recension? Då får ni googla, jag har inte orkat kolla upp vad pressen och tyckarna tyckt… Meddela mig gärna här nedan 🙂 Och hur är det egentligen med Agents of SHIELD? Är den något att ha? Jag såg första avsnittet och tyckte att det kändes som en början med potential, nu väntar jag på dvd-släpp då jag totalt tappat förmågan att se tv-serier i realtid. Dessutom måste jag ju jobba lite på den där samlingen…

3 svar på ”Shakespeare, Whedon style…”

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.