Skymningslandet

Det är något trolskt över Skymningslandet. Stämningen är som en sån där morgon när dimman stiger och en kan tro att älvorna dansat över ängen hela natten. 

Boken börjar med att Martina återfinner Tessan som hittat Florence, en gammal dam som av någon anledning fastnat i 1940-talet. Flickorna flyttar in hos Florence, klär sig i hennes vintageklänningar och upprätthåller fasaden. Ganska snart störs idyllen av att andra också hittar fram till Florence herrgård och något mörkt och ondskeklibbigt sprider sig över platsen. Sagostämningen är mer den hos en ond saga än en för barn. Så brukar det å andra sidan alltid vara där älvorna dansar. Leende med huggtänder.

Skymningslandet är den första bok jag läser av Marie Hermanson och även om jag kanske inte är helt bedövad och såld så tycker jag som sagt väldigt mycket om stämningen. Skymningslandet är lite undanflyende, jag får inte grepp om den men det är nog också meningen med tanke på temat. Jag läser gärna mer av Marie Hermanson, närmast kanske Himmelsdalen som jag fått rekommenderad för mig. Och Musselstranden, Värddjuret? Vilken är er bästa Hermanson?

[su_note note_color=”#fcfcf0″]
SKYMNINGSLANDET, Marie Hermanson
Albert Bonnier förlag, 2014

Andra som skrivit om boken: Vargnatts bokhylla[/su_note]

11 svar på ”Skymningslandet”

    • Det finns ett hål i verkligheten är ju en titel som verkligen lockar till läsning, måste kolla upp hennes noveller också alltså!

      Svara

Lämna ett svar till Helena Avbryt svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.