Huset vid sjön

Det är märkligt med Kate Mortons romaner, jag tycker alltid om dem men har väldigt svårt att hålla isär dem och minnas vad de innehöll. Jag tror att jag skulle kunna läsa exempelvis Dimmornas lek på nytt utan att veta hur allt hänger ihop förrän rätt sent. Huset vid sjön däremot, den tror jag inte att jag kommer glömma.

Det har förstås att göra med att den utspelar sig kring ett barn som försvinner och sånt är jag väldigt känslig inför. Tack och lov är fokus nästan uteslutande på de vuxna och dessutom ligger händelsen långt tillbaka i tiden vilket hjälper, men det är ändå omöjligt att inte i alla fall vissa stunder sätta sig in i upplevelsen, även om en försöker att inte.

Jag tycker väldigt mycket om familjen Edevane på 1930-talet, de är en sån samling individer och allihop är de så underbart egensinniga och älskansvärda också när de inte är det. Och jag tycker mycket om Sadie som i nutid flyr från ett fall som gått fel och trasslar in sig i det gamla försvinnandet för att hon inte kan lägga polistakterna på hyllan, och för att hon plågas av sitt förflutna.

Eftersom jag inte minns mycket mer av Kate Mortons andra böcker än att jag tyckte mycket, mycket om dem kan jag inte jämföra dem med varandra, men Huset vid sjön är hur som helst mycket bra. Jag brukar mena att hennes böcker är perfekt höstläsning, men de är också perfekt julläsning och ypperlig sommarläsning. Det är böcker för alla lästillfällen helt enkelt. Jag längtar redan efter nästa. Och i väntan på den kan jag ju alltid läsa om, det kommer kännas nytt och fräscht och oväntat tack vare glömskan.

[su_note note_color=”#dafdf5″]
HUSET VID SJÖN
Författare: Kate Morton
Förlag: Forum (2016)
Översättare: Louise Thulin, originaltitel: The lake house
Köp den t.ex. här eller här.[/su_note]