Det finns så mycket och så lite att säga om den här boken, som alltid när Max Porter skrivit något. Shy är berättelsen om andra chanser, om att göra fel och göra fel och göra fel. Om att göra slut på alla de där chanserna och inse att de aldrig tar slut. Hur mycket man än vill att de ska göra det.
Shy är en ung man som hamnat på ett hem för ”besvärliga” ungdomar. En sista chans efter att ha slagit sönder allt (saker, relationer, sitt hopp om sig själv). Det är hjärtskärande att följa med Shy när han tappar greppet och när han väljer fel.
Jag har träffat och intervjuat Max Porter en gång och jag minns att vi bland annat pratade en hel del om det här med att vi båda tror på att historien existerar samtidigt med nuet i olika och samma plan. Om man vill förstå hur vi menar så kan man läsa Shy, särskilt slutet, ur det perspektivet och se hur det förgångna och nuet existerar samtidigt för Shy. Nuet och det förgångna i huset där han hamnat (och andra före honom), nuet och det förgångna i hans eget liv. Det är förunderligt väl skrivet. Överhuvudtaget är Max Porter min mest inspirerande författare när det kommer till skrivandet. Han är helt sjövild (det är ett ord man inte använder varje dag, men det passar här). Han ryggar inte för något. Jag älskar det.
Om boken
Titel: Shy
Författare: Max Porter
Förlag: Faber (2023)