När du tänker politik tänker du kanske tråkiga typer i kostym. Och när du tänker vampyrbok tänker du inte tråkiga typer i kostym? Aha, säger jag då – läs Charlaine Harris böcker om Sookie Stackhouse så garanterar jag att du får en lite ny syn på både det ena och det andra. Det är vampyrsheriffer och varulvspolitik och oskrivna och skrivna regler på var och varannan sida i de här böckerna och just politiken är, tillsammans med sex (eller allra helst i ljuvlig kombination av sex och politik), ofta drivkraften till det som händer i Sookies liv. Och som det händer, i alla fall innan hon drar sig tillbaka och ägnar de sista böckerna åt att städa på vinden. Första boken, Dead until dark, är rätt trist både ur politisk och all annan synvinkel men sen tar det sig. Läs och förundras över vad politik också kan vara 😉
Det får nog gå ett tag till men sen ska jag se till att läsa om serien. Kanske ska se ikapp TV-serien också, har sett att den finns på Netflix.
Jag vill också läsa om böckerna om ett tag. Tv-serien däremot låter jag nog bli, jag gillade den aldrig och slutade titta helt när feerna kom in i handlingen eftersom jag tyckte det var så förfärligt kalkonartat gjort i den där säsongsöppningen (4:e säsongen, 3:e?). Jag gillar verkligen inte Sookie i True Blood men är rätt förtjust i henne i böckerna så jag håller mig till dem 🙂
Håller egentligen helt med dig om TV-serien. Men av outgrundlig anledning så gillar jag den ändå. Ser den väl som en helt annan story än böckerna (undantag säsong 1). 🙂
En helt annan story är det absolut och på det sättet borde jag gilla det egentligen, mer Sookie borde ju vara en bra grej 🙂 Men jag ogillade varenda karaktär så hårt att jag inte riktigt hade någon att heja på och tillslut tappade jag intresset. Men vi får väl se, någon gång kanske jag testar igen och lyckas se serien med nya ögon.