Januari var en månad fylld av läströtthet för min del. Jag har läst mycket men inte riktigt hittat de där fantastiska, ultimata böckerna (några sådana har det ju förstås blivit men inte nog många). Därför blev jag oerhört glad när jag kröp upp i läsfåtöljen tillsammans med den här boken och upptäckte att jag omöjligt kunde resa mig innan den var utläst.
Maja Grå (jag älskar namnet!) reser till Oxford för att studera konst och tvingas samtidigt hantera det chockartade mordet på hennes sedan länge försvunna mamma. Inte bara måste hon finna sig tillrätta i utbildning och bland alla nya människor, hon måste också kämpa med de allt mer överväldigande och otäcka syner som drabbar henne.
Det är möjligt att det finns svagheter i den här boken som jag inte ser för att jag är så förälskad men dem struntar jag i så fall i. Jag köper allting rakt av – spöksynerna (oerhört läskiga), vänskaps- och kärleksberättelsen (fin) och så vidare. Det här är en sån där sträckläsningsbok som man sjunker in i och som gör en lite febrig. En sån som man kan ställa undan i några år och sedan gå tillbaka till utan att allt för mycket ska vara borta (det är lite sådär mysdeckaraktigt som hos Maria Lang vilket ju som alla vet alltid lämpar sig för omläsningar). Spänningen bygger inte så mycket på vem som är skyldigt till vad utan ligger snarare i relationerna. Jag gillar helt enkelt det här väldigt, väldigt mycket.
~Forum, 2011 / Recensionsexemplar ~
Jag gillade också! Underbar bok.
Visst är det, det verkar som att de flesta har gillat den vilket är jättekul.
Och jag stör mig på namnet, på svagheterna, på dialogerna, på babblet, på tramset… Orkar inte läsa ut. =(
Aj då. Själv har en rätt stor förmåga att överse med saker när jag av någon anledning förälskar mig i en bok 😉 När det gäller namnet så gillar jag det som sagt, till skillnad mot deckarläkaren Ellen Elg till exempel som stör mig till vansinne (nästan) men jag kan se att Maja Grå är en sån där gilla eller avsky-grej. Synd att du inte gillade och orkade läsa ut, kul att det finns en massa olika åsikter 🙂
På sätt och vis nästan skönt med Feuerzeug som går mot strömmen, men jag är också förbehållslöst förälskad i den här boken. Jag misstänker att detta kan vara en var vårens bästa böcker, om inte den bästa, redan.