Mary Jones historia

Jag läste Skattkammarön någon gång. För länge sen. Så länge sen att jag inte minns annat än att det var av tvång (litteraturvetenskapskurs troligen) och att jag därför inte tyckte om den. När det stod klart att Elin Borady skulle komma med en ny bok och den skulle utspela sig i Stevensons värld ska jag erkänna att jag lekte med tanken på att läsa om klassikern. Men jag orkade inte på grund av allvarligt inre motstånd. Så jag tänkte att jag blir den där läsaren som inte har något minne av Skattkammarön och därför kan läsa Mary Jones historia som en fristående och egen berättelse. Jag intar den rollen. Fint va?

Det tog ungefär två sidor och sen var jag inne. Jag ska inte säga att jag går på djupet med personerna, de blir inte mina eviga vänner och jag drabbas kanske inte av odödlig kärlek till dem. Men Mary Jones historia är så välskriven och lekfull med språket att det är en njutning att läsa. Elin Boardys böcker är alltid det. Min favorit är fortfarande Allt som återstår men jag tyckte om och fascinerades också av Mot ljuset och nu alltså Mary…

Så den här läsaren kan meddela att Mary Jones historia fungerar också på såna som inte minns sin Skattkammarön, eller för den del inte läst den, men jag måste också erkänna att jag nu efter den här läsningen känner mig lite mer redo att ge mig på Skattkammarön igen. Jag känner mig till och med sugen på att se vilka de var från början, Dolores och Silver och Mary. Och det är ju också en bedrift.

Mary Jones historia av Elin Boardy. Wahlström & Widstrand

6 svar på ”Mary Jones historia”

  1. Jag håller på med Mary Jones historia just nu och gillar också den. Och jag har faktiskt precis lånat hem Treasure Island från bibblan, för det klarrt man blir nyfiken på originalet! Återstår att se om den blir läst, men jag känner mig fakiskt ganska sugen…

    Svara
    • Jag är också helt klart lite sugen på Stevensons bok, men vi får se om jag hinner läsa innan suget mattas…

      Svara
  2. Ser fram emot att läsa denna, då jag tyckt mycket om de två tidigare böckerna. Håller med om att Allt som återstår är snäppet bättre än Mot Ljuset.

    Svara
    • Temat i Allt som återstår talar till mig på ett helt annat sätt också, jag är väldigt intresserad av den tiden i Sverige och det kan ju också vara en delförklaring. Jag tror inte att du blir besviken på denna heller, den är Boardysk som de andra 🙂

      Svara

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.